Studsbollsvalpar

Ännu en nyhet såhär i sommartider: Tigra skall få valpar! Tilltänkta fadern är ingen mindre än Raphael vom Schwabenhof. En härlig hane från Tyskland, med massor av motor!  Gå in på http://www.whispering-valley.com så kan ni klicka er fram via nyheter till planerade kullar.

Det kommer bli otroligt sociala och kärleksfulla valpar med mycket motor. För det finns ingen mer underbar hund än Tigra. Hon är mingeltjejen nummer 1 som helst vill krama alla hon ser. Hon har till exempel fått erbjudande om jobb som servicehund på ett äldreboende, just för att hon är så oerhört social! Det komer bli jättespännande att följa detta!

Kommer jag behålla någon valp själv? Nej, Ozz är inte tillräckligt gammal för att jag känner att jag behöver träna upp ännu en valp.

Kommer jag föda upp dem här i Stockholm? Nej, det fungerar helt enkelt inte att passa småbarn när jag jobbar heldtid och dessutom har en hyperhund som kräver sitt för att hålla sig på mattan (eller överhuvudtaget på marknivå).

Saknar jag inte Tigra? Jo MASSOR! Tusen gånger om. Men hon är hemma hos världens bästa hundvakt; sin egen mormor. Det kan inte bli bättre! Litar fullständigt på att mamma tar hand om min studsboll på bästa sätt!

Självklart kommer det vidare info och bilder! Det här kommer bli en utdragen och mycket spännande process när världen får sin andra kull pratande studsbollar!

Annonser

Kjerstin Pettersson och fårrymning

Gårdagen startar med att jag åkte till Ultuna och Kjerstin Pettersson för att kolla Pis rygg. Utlåtandet blev att hon inte verkar ha några större problem med ryggen längre, men att hon däremot har fått en inflammation på vänster fram. 10 dagars metacam och koppelpromenad. Återbesök på fredag nästa vecka. Nu blir det alltså lugn och ro för fröken! Ändå skönt att ha fått en diagnos som inte är så avanc. Tacksam för det lilla!

När vi senare på kvällen kommit hem så fick vi ett telefonsamtal som meddelade att våra får var på rymmen och på väg upp mot en fårflock som ”under inga som helst omständigheter får nosa på våra får”. Så det vara bara för oss att sätta oss i ilfart mot Seneby! Väl framme så möttes vi av en bonde som upplyste mig om diverse detaljer, men snart lugnande sig när han såg min gedigna vallhund. Själv viskade jag till Ozz att ”nu fan får du se till att skärpa dig!!!!!!!!” Och jäklar i mig vad hon skärpte sig! Är så stolt över min lilla djungelkatt så ni anar inte! Över stock och sten, över diken och under eltråd (!) tog vi tillbaka fåren till deras hage och fållade in dem. Jag hade räknat med att det skulle ta tid, men Ozz skötte sig verkligen från sin absoluta bästa sida och jobbade så fint så det kändes enkelt att få tillbaka dem.

Väl tillbaka så dividerade vi i mobilen om bästa förvaring, och med tanke på att de gått ut en gång så bestämde vi att de skulle ner till riktiga hagen igen. Så det vara bara att fålla ut dem (fullpott!) och ta ner dem. Även detta skötte Ozz kanon, och shit vad hon fick kämpa i det meterhöga gräset ner mot vår hage! Ja, detta var helt klart bland det roligaste jag gjort i vallväg. Blir definitivt inte mindre sugen på valljobb i Norge efter den här upplevelsen! Så, om någon behöver hjälp med bortsprungna får så…