”The return” to Avesta (Evavarning: bild på ”orm”)

För en sisådär sex-sju år sedan ringde jag mina kära klubbkompisar Elin W och Gina och meddelade att de snabbt som ögat skall anmäla sig till Avesta! Det ligger inte alls långt borta och var en perfekt tävling för att bli uppflyttad till tvåan – se så, iväg med anmälan! Tillitsfulla som de var anmälde de sig utan att fråga, men ett par dagar innan avfärd ringde Elins mamma mig och frågade om jag var medveten om var Avesta låg. ”Självklart,” sa jag, ”Småland!” Inte riktigt va…

Kl.3.00 begav sig tre tappra och vinstsugna agilitygalningar från Borås (när Elin och Gina steg upp för att komma till Borås låter jag vara osagt…) och iväg kom vi. 24h senare hämtades de tre mindre kaxiga men ändock glada galningarna upp på parkeringen utanför mässan i Borås. Kl.3.00 på natten kom vi alltså hem igen. Hur det gick? Tja… Gina & Flizan kom hem med gängets bästa resultat, hela 24.5 fel (tror inte det blev någon rosett dock) medan Elin & Sigge och jag & Piraya mest diskade oss hela dagen. Men, det var lätt en av de absolut roligaste och galnaste agilityresor vi varit på – ett minne för livet! 😀

Nu var det alltså dags igen, efter flera års frånvaro, att ta revansch! Ozelot. Två agility 2:or. Allt såg perfekt ut. Banan. Sällskapet (Eva och flera andra glada Knivstaekipage var på plats). Inget kunde gå fel. Eller?

Kort sagt, jo då.

I första loppet stannade hon på balansen, men gled av… tog ett steg tillbaka. Disk! Sprang i mål som ingenting och det kändes kanon. Bra lopp förutom det där lilla då.

Nästa lopp; superfin start, balans som elfte hindret – exakt samma kombo som loppet innan – gör exakt likdant och hon flyger! Gah! Hur tänkte du nu djungelkatten? Ja, ja, det var inte mer med det. Även om allt är perfekt kan något gå fel. Men lika glada var vi för våra två finfina diskborstar.

Förutom tekniken på vissa hinder kan jag meddela att det är en dröm att handla henne. Hon läser mig som Piraya läser mig. Det är sagolikt att springa henne. Jag bara tänker och hon är där. Så jäkla häftig känsla som jag bara älskar. Smack, smack, smack. Underbart!

På väg hem kan ni ju gissa vad vi hittade på. Kollade med några som satt runt banan, men det var dåligt med reservat i närheten så vi åkte till Bro och fångade två stycken. (Tessan med Oj: ja, jag förstår precis vad du menar med att bli fanatisk när det är tävling på G! Lycka till med stegandet, kör järnet!!).

På väg mot Lejondalen passerade vi Broängarna, och då tog vi en avstickare även där.

Hittade ingen skylt i Lejondalen så det får bli en bild på reservatets alldeles egna slott.

Åh, sist men inte minst (nu hoppas jag att Eva slutat titta) så hittade vi en rackare på vägen, en kopparödla, som var alldeles ovanligt vacker. Extra kul att få en bild på reservatets invånare.

Annonser

3 thoughts on “”The return” to Avesta (Evavarning: bild på ”orm”)

  1. Hahahaha, ja det var tider det, skrattade så mkt hela vägen hem att jag fortfarande får lite kramp när jag tänker på det…Det var dessutom gången då du lyckades med bedriften att äta ca tio mums-mums under dagen… På tal om att äta rätt 😉 Massa kram

  2. Hahaha! Jag skrattar så att jag gråter x) vilka minnen! Åh Gud va roligt vi hade, trots de kassa resultaten 😉
    Massor av kramar!

  3. Blääääääääääääääääääääääääääääää för ormen

    Hurraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa för Oz fina slalom idag 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s