Pallen #15 och ”vara tyst eller icke vara tyst”

Ozelot fick ta fram sin två-på-två-av-pall och visa att hon fortfarande kunde hitta position och stå kvar med bakvikt – men på bilden fick hon posa för att vara söt.

Idag har jag varit försiktigt positiv, men med tanke på andra rubriken tänkte jag vänta med att säga varför. Fått remiss nu och hoppas att jag har rätt. 🙂

3vallare-Anna la till en jättebra presentation till mitt inlägg nedan: ”Carro vs Anja”. Presentationen snuddar förvisso ämnet mål, som kommer i en annan lucka (vad är tävlingspsykologi utan målbilder?). Oavsett innehåll i den luckan tyckte jag att presentationen gav mig flera funderingar.

Mitt svar till Anna hittar du nedan bland kommentarerna, men jag är nyfiken på din spontana tanke efter att ha sett klippet och hur du tänker själv kring detta.

 Är du tyst om dina mål eller talar du om dem för andra?

Annonser

15 thoughts on “Pallen #15 och ”vara tyst eller icke vara tyst”

  1. Oops, jag känner mig väldigt ensam nu. JAG känner mig mer tvingad att fullfölja saker om jag berättar dem högt än om jag är tyst. För då har jag inte bestämt mig tillräckligt! Men å andra sidan finns det ett par vardagliga saker (som att städa och alla andra ”måsten”) som det varken hjälper om jag säger eller inte. Och de kan ju vara dagens mål! Är det något jag verkligen vill spelar det ingen roll. Fast bäst fungerar jag på dessa ord – jag utmanar dig!

  2. Nej jag prövade att skriva mina mål i bloggen för ett par år sedan, och det gick så uruselt att jag mer eller mindre bestämde mig för att aldrig göra om det.

  3. Jag tycker att det var intressant! Egentligen tror jag inte det beror på om man säger det eller inte utan det beror nog mer på syftet till att man säger det. Jag tror att det oftast är något ”socialt”, ett gemensamt samtalsämne när man säger sina mål, dvs jag tror få verkligen har satt det som ett ”mål”, planerat m.m. Man har börjat ”överanvända” ordet så att den riktiga definitionen försvinner eller naggas i kanten;) Jag tror att det kvittar, om de personer som verkligen satt upp mål och gjort planeringen för att nå sitt mål, berättar det eller inte.

  4. Har själv diskuterat detta med andra och många av de jag känner väljer hellre att vara tyst då de annars känner mer press på sig att lyckas och att de blir nedbrutna av om det sedan inte går. Själv blir jag ju aldrig pressad av andra men kan däremot bli taggad av om någon säger att det inte går. Var redan som barn en sådan som BARA SKA lyckas när någon säger att det inte går! 🙄 😀

  5. Jag skriver alltid mina mål i bloggen. Fast jag går sällan tillbaka och tittar på dom förrän perioden då de ska vara uppfyllda är avslutad (året då tex). För mig har det mest blivit ett bra ställe att skriva ner dom eftersom jag inte för några andra anteckningar om träning/tävling än bloggen.Att skriva dom offentligt handlar egentligen inte om att berätta för andra, hur många är egentligen uppriktigt intresserad av mina mål? Det skulle vara mina närmaste vänner och dom berättar jag gärna för, eftersom jag då kan få peppning att verkligen klara av det där jag ville klara. Jag har däremot inga som helst krav att prestera för andras skull, utmaningar funkar inte alls för mig. Jag tävlar för min egen skull, ingen annans och jag vill heller inte uppnå mål för någon annans skull än min egen.

  6. Skriver igen bara för att jag tycker att det är intressant hur olika vi är! 😛

    Ett mål som jag har med Era när vi springer hopplopp får många att skaka på huvudet och anse att jag säkerligen är som Zlatan. Det är mitt personliga mål som jag själv satt och jobbar mot men som folk säger att det är omöjligt att ha som mål. Vilket gör att jag taggar som bara den på detta!!! Det är att jag inte kommer att vara nöjd om vi springer ett hopplopp över 30 sek! De flesta banor som ritas är inte så långa att de inte går att ta sig in under 30 sek, men visst, det finns säkert undantag. MEN de flesta hopplopp, oavsett klass, har den banlängden att mitt mål inte är en omöjlighet.

    Folk tycker då att känslan av loppet måste väl ända vara viktigare? Hittills har de banor vi kört på träning och tävling som klockats över 30 sek varit riktigt dåliga lopp handlingsmässigt där jag inte haft någon bra känsla överhuvudtaget i loppet utan det har mest blivit räddningar. När vi springer BRA, ja då når jag mitt personliga mål. Därför anser jag att det inte är orimligt av mig att ha det målet för mig och min hund. Oavsett vad andra anser om det. Istället blir jag bara mer bestämd i mitt mål! Så ni förstår att jag är lik Anja och Zlatan! Men är inte det ganska anti-Jante? Och ibland lite fult?

  7. Sett det klippet tidigare och har funderat lite på det, men jag tror på som du säger att det är beroende på personen. Men håller med om att man ska ha mål även om man inte berättar det för omvärlden.

    Jag har olika mål med Keep inom flera olika grenar och då både långsiktiga, kortsiktiga och drömmål. De kortsiktiga kan jag berätta om för ”världen” t.ex. nu ska vi träna på det här eller så ska vi bli uppflyttade en klass. De långsiktiga berättar jag för de närmsta vännerna ex. vilka grenar vi satsar på championat och SM-kval i. Sist men inte minst har vi drömmålen som ligger i ett dokument på datorn som bara jag känner till, där sitter jag och hämtar motivation och förstärker våra drömmar genom att fylla i när vi kommit närmare något av målen.

    Detta funkar för mig och håller min motivation i topp för det mesta:-)

  8. Jag är nog lite samma som Sandra och Keep. De kortsiktiga målen berättar jag gärna men mål som är mer långsiktiga och kanske svårare att uppnå vet bara de närmaste. Något mål vet bara jag.

    I början av min tävlingskarriär gick jag alltid ut med att ”vi tävlar bara för kul! Diskar vi oss är det fullt normalt och jag är lika glad för det!” nu för tiden vågar jag ha högre mål för att jag vet att vi kan och för att jag behöver säga högt att det här kan vi! Hur ska jag annars tro på det själv?

    Jag hade min mamma med på en tävling i somras. Jag hade ett sent startnummer och hon hade sett många hundar i den klassen missa slalomingången

  9. Dumma iPad.

    I vilket fall. Hon sa åt mig att tänka extra på slalomen på tävlingen då så många missat den. I det läget vågade jag säga att nej, jag har banvandrat så det passar oss och vi kommer att sätta ingången. Jag vet vad vi kan. Vi satte ingången precis så som jag tänkt och delvis tror jag det beror på att jag sagt högt till både mig och någon andra att vi skulle fixa det. Jag var aldrig orolig på banan i den situationen och det hjälpte oss båda att lösa situationen.

    Nu har jag skrivit långt och kommer snart sent till jobbet! men kul ämne!

  10. Lyssnade på det TED-talket förra veckan som en del av min 30-dagars grej. Jag höll inte med alls…

    1) Jag tror att det ganska ofta är viktigt att ”live the dream” innan drömmen är sann. Om du vill skriva en bok, betrakta dig som författare, prioritera upp det, ge det tid, prata om det som om du redan var där.

    2) Det har ju visat sig väldigt effektivt med diverse ”buddy systems” där man klart och tydligt uttalar sina mål och ens vänner ger feedback – finns en massa sidor för sånt på nätet (tyvärr oftast uppbyggda kring att du får på huvudet när du inte gör det du ska, men det finns även såna som bygger på positiv förstärkning).

    3) Personligen funkar jag så att jag inte kan uttala mina mål högt inför världen alltid, eftersom jag då lägger för stor press på mig själv. Målen blir inte positiva, det blir bara jobbigt. Jag berättar för ett fåtal, eller håller det helt för mig själv. Tränar dock på att våga uttala och misslyckas, men då är det ett utvalt mål där träningen på att våga liksom är målet… Än så länge. Alltså alldeles tvärtom från vad TED-talket sa…

    Förlåt för lång kommentar! 🙂 Kram!

  11. Jag tycker det är svårt detta med mål… har en mkt ambivalent inställning till dem! I grunden tror jag att det är det arbete du är beredd att lägga ner som tar dig dit du kommer (utifrån de förutsättningar som du har), inte om eller hur du sätter mål. Tänker här på en av mina idoler i hundvärlden som tagit sig till VM i två grenar och som själv säger att hon aldrig satt långsiktiga mål! Däremot har hon haft mål för dagens träningspass. Och en jäkla vilja att träna hårt & mkt. (Och -åtminstone helt klart avgörande i den ena grenen -rätt kvalité på hunden)

    Uttalade mål har jag ibland svårt att tro på. Kanske för att det nästan blivit lite trendigt att ALLA ska säga ”vi ska till SM!”. Då -nu kommer jag låta som en grinig jante men det bjuder jag på- kan jag inte låta bli att tänka ”oj då, i så fall blir det trångt på SM”. Har hört så många hävda att de ska ta sig till SM eller VM när de sitter på en kurs (för på många kurser ska man ju ange sina mål) och sen när man möter samma person något/några år senare så kanske inte ens de har hunden kvar. Hm… Så jag tycker nog att det gått inflation i ordet ”mål” och att det snarare blivit ett socialt samtalsämne av samma kvalitet som att prata om vädret för många. Något som låter bra & i dagsläget är korrekt att säga men som egentligen är lika tomt som ”fint väder idag!” 🙂

    Men kanske handlar det mer om språkförskjutning (de säger att de har ett mål men de har egentligen inte satt ngt mål) än hur offentliggörande av mål fungerar. För en del är det kanske mest socialt småprat, medan man kan märka skillnaden när andra säger samma sak att ja, där kommer det verkligen att bli så.

    Jag har velat länge om jag ska sätta upp några mål (OK, några finns inne i huvudet helt utan att jag känner att jag aktivt beslutat om dem, de lever sitt eget liv där inte så mkt som mål men som ”jag tror det vore jäkla kul att få vara med om detta” om någon förstår skillnaden!?) och om dessa i så fall ska berättas för ingen, för några få eller läggas ut på bloggen/Facebook. I våras satt vi ett gäng instruktörer inom Canis på en middag och pratade hund och vips blev det en runda med ”långsiktiga mål & mål för året”. Då sa jag att Flynn skulle debutera i fyra grenar under sin första tävlingssäsong. Det målet nådde vi ju med råge (det blev 5 debuter) samt att de outtalade årsmålen (ffa i vallningen) också övertrumfades. Men när jag tänker på det i efterhand undrar jag om det verkligen var ett mål att jag satte när jag sa detta, troligtvis hade jag tävlat en massa helt oavsett bara för att jag är nyfiken & hade ett uppdämt tävlingssug!

    Hoppla, detta blev långt! Och lika ambivalent är jag fortfarande över om/vilka mål jag ska sätta 🙂

  12. oj vad intressant. Jag är en babbelmaja, jag berättar de mesta mål som jag har. Fick mig en tankeställare, för jag håller med om att jag får en viss bekräftelse på att säga det, som gör att jag blir lite latare efteråt.

    väldigt intressant, har aldrig tänkt så konkret förut i dessa banor..

  13. Ping: Lucka #20: Ink it don’t think it « Team Propiraya

  14. Ping: Löften « Team Propiraya

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s