Lucka #21: var nöjd, men nöj dig inte!

SM brons 2008

Att kunna förändra sina mål är något jag tycker att man bör vara beredd på. Plötsligt kan korken släppa, och då vill du ha nya saker att sikta mot. 2006 var lite av ett genombrottsår för mig och Piraya. Vi gick från klass 2-3 på bara ett par veckor och våra mål för det året förändras ständigt.

Du vill sikta framåt! När vi väl kvalat till SM var det certen vi ville åt. Under Oskarsströms årliga tävling lyckades vi kamma hem hela 4 cert på RAD! Minns så väl hur folk hurrade och grattade första certet, sedan andra certet. Tredje certet samma dag var det mer *blink blink* ”jasså ni tar alla cert idag ni” 😉 och nästa dag när vi tog fjärde certet var det liksom ingen överraskning längre…

Så här efteråt kan jag tycka att jag inte gladde mig fullt ut åt alla cert (som tur var så fyllde Åsa år, så det blev Ålandspannkaka och firande på kvällen!), för när väl respektive start var över hade jag fokus på nästa start. Det innebar att jag var supernöjd, verkligen, men jag nöjde mig inte! Samtidigt… med den känslan drevs jag framåt.

Vet att vi pratade i somras på ungdomslägret i Sjöbo att när du når ditt mål kommer ibland känslan ”borde det inte kännas häftigare att nå sitt mål än så här?” Kom då ihåg att resan är det största äventyret. Målet är en stor bonus, och dessutom ytterligare ett steg mot nästa mål.

Känner du igen dig eller upplever du det på något annat sätt?

Advertisements

10 thoughts on “Lucka #21: var nöjd, men nöj dig inte!

  1. OskarsHAMN var det, men geografi är ju inte din starkaste sida 😀 Fokus är nog er starkaste grej….

  2. Så jäkla grymma ni var! 4 cert på en helg!!

    Hela den här säsongen har jag och Kezo strävat efter pinnar. Jag har gråtit över ett vunnet lopp där ett halft tidsfel gjorde att vi inte fick någon pinne. Jag har inte glatt mig fullt ut över bra tider för något annat fel på vägen gjorde att vi aldrig nådde ända fram. Så i slutet av säsongen så lossnade allt i Jönköping. Vi nollade 3 av 4 lopp och tog två pinnar. Jag svävade på små moln hela dagen och var så sjukt glad.

    Men sen, när jag började tänka efter. Då insåg jag att, det är ju här, i klass 2, som vi passar och hör hemma. Varför ska vi åt alla de där pinnarna för? Vi kommer hamna i klass 3 och gråta över tidsfel större delen av starterna framöver. Istället för att ösa järnet i klass 2 och glädjas över att vi får upp farten och har kul, samtidigt som vi kan få till bra lösningar på de svårigheter som finns.

    I samma veva hörde jag talas om de nya reglerna för nästa år. Att man inte MÅSTE flytta upp om man inte vill. Då var jag ju tvungen att fundera igen. Komma fram till nya mål.

    Nu är vi kvar i klass 2 inför nästa år och så länge vi inte plockar pinne i precis varenda start (vore ju trist att stjäla pinnar från folk som verkligen vill upp i trean) så kommer vi nog stanna där. Satsa på att våga ge järnet och precis allt för att när det verkligen klickar, så blir det så himla bra!

    Ibland tror jag att man måste luta sig tillbaka lite och fundera över varför man har de mål man har. jag ville ha pinnar för att det är det man ska vilja ha när man tävlar agility. Men jag tänkte aldrig längre och funderade över hur det skulle bli när jag väl fått dem..

    Du är så himla bra! Tack för en helt fantastisk julkalender! Jag tänker så det knakar när jag går här hemma med mitt lilla kissmonster. Blir helt galet pepp på att få dra igång en ny säsong!

  3. Jag håller lite med om att man kan tycka det borde kännas bättre än vad det gör när man placerar sig/gör bra ifrån sig. I somras vann jag och Ayax vår första freestyle tävling (klass 1), känslan inne på plan var ofantligt härlig och vinsten blev en underbar bonus. Men efter man hade stått där, fått sitt pris och sin rosett och knäppt några bilder för att föreviga stunden, så kom jag på mig själv med att tänka: jahopp, var det allt? Den där vinsten levde jag faktiskt inte många dagar på som sådan, och det var nog första gången i min korta tävlingskarriär som jag kom fram till att känslan på banan är så mycket viktigare än placeringen man får i slutet. För en bra känsla på banan tar man med sig till nästa tävling, men hur det gick vet man ju aldrig förrän efteråt och går rent krasst inte att påverka..

  4. Jag tror det är lite av en konst att tillåta sig att verkligen insupa känslan av att lyckas och att verkligen njuta av den. Sen är det nog en ännu svårare konst att kunna fokusera ännu ett lopp när det blev så bra första gången! Är nog inte fel att träna sig på båda grejerna så att man inte (likt en narkoman eller annan missbrukare) bara hoppar vidare till nästa kick 🙂

  5. Hej!
    Jag är ny läsare av din blogg, har hängt med sedan någon vecka tillbaka bara… Tycker du skriver kanoninlägg, många bra tankar!
    Håller med om detta med mål! Nu tävlar jag inte agility men lydnad, bruks och den ”gren” jag lagt ner mest tid och energi på är räddningen och där upplevde jag mest det du skrev ang. ”borde det inte kännas häftigare att nå sitt mål än så här?”. Jag tränade räddning med en hund i ca 3,5 år men hon blev aldrig godkänd… Började om med ny hund och… efter sammanlagt sju (!) års träning med två olika hundar fick jag så min godkända räddningshund! Och det jag kände var ”jaha, kändes det inte mer än så här?!?” – luften gick lite ur mig…

  6. Det är resan som är hela grejen! (Nästan i alla fall…) När jag uppnått ett mål är jag först tokglad och firar som 17 sedan blir jag helt tom. Och uttråkad. Jag måste ha något att sträva efter. Och det är själva strävan som är roligast! Fast jobbig också :o).

  7. känner verkligen igen mig i det där !! 🙂
    mamma säger ofta: men shit vad duktiga ni var blablabla. och är verkligen pepp (tack och lov).
    medans jag kan svara: Ja, men den där svängen osv…
    fast vi vann, fast vi tog pinnen och uppflyttat så nöjer jag mig aldrig!
    känns skönt att inte vara den enda och jag älskar : var nöjd, men nöj dig inte!

    KRAM

  8. Ping: Mål 2012 – nöj dig inte! « Cissi, Lipton & Happy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s