En ängels tålamod?

20120225-200222.jpg

Börjar med att visa en bild på ursöta Junior. Anna försökte få mig att låna hem honom för socialisering ett par veckor… t.o.m. Simon smalt och övervägde för en sekund att ge honom till Charlie i 6-års present. Fick även träffa ”min” Coco. Vilken tur att hon hade fått en egen människa, annars hade jag haft svårt att inte smuggla med henne hem. 😉

En ängels tålamod då? Ozz tog inte balansens kontaktfält. Eller, allt är relativt. Hon TOG dem på så sätt att hon inte fick fel, men… hon stannade inte ens en hundradels sekund. Min taktik är att ta om och belöna henne att hon gör rätt.

Blir väldigt tacksam för de peppande kommentarerna på Facebook. Det är verkligen inte lätt alla gånger att ta om i det läget, och det tror jag att många vet/förstår/själva upplevt. Självklart är det frustrerande. Samtidigt, jag vet hur jäkla grymt det kommer att bli. Det gäller att fokusera på det, det vi vill uppnå längre fram. Inte det vi kan få just nu.

Och vet ni, hur besviken jag ens kan vara på ett hoppat kontaktfält så kan jag inte bli besviken på Ozz. Hon ger mig så mycket glädje och ger mig berusande upplevelser både på tävling och i vardag – jag är verkligen kär i min lilla Tok-Ozzka. Just den känslan till henne gör att jag orkar och tänker vara den mest envisa av oss två. 🙂

20120225-204353.jpg
Efter tävlingarna hakade Fredrika på till närmaste reservat, Mölarp och Kröklings hage, och visade oss runt på en ”nätt” terrängpromenad på en timme. Nu sitter vi framför en eld och myser. Perfekt avslutning.

Advertisements

5 thoughts on “En ängels tålamod?

  1. Ja shit alltså tålamod, tålamod. MEN det lönar sig i längden… Fasiken ni är redan grymma men när hon sätter sina kontaktfält blir ni livsfarliga! Såå köööör på!!!

  2. Jag vet också hur jobbigt det är att vara konsekvent, men jag ser det istället så att det är det minsta jag kan ge min hund och det har hjälpt mig i tankarna. Jag völjer hunden framför placering eller vad det är. En hund som vet vad den ska göra och att det gäller i alla lägen tror jag är en tryggare och sen snabbare hund när poletten väl åkt ner 😉 Nu får jag superdåligt samvete om jag är osäker på hur Molle tog kontaktfältet eftersom han är så liten och jag inte alltid ser när han hukar sig. Vill ju inte göra honom förvirrad. Men hejja dig för jag vet hur jag brottades med tankarna i början!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s