Tips på dokumentär

Medaljens baksida

Många tankar virvlade i mitt huvud efter att ha sett denna dokumentär. Många känslor. Känner igen ord som jag själv skulle kunna ha sagt. För det är ju ”gött” med träningsvärk – ni vet sådär förlamande skönt. Eller som det stod på min dörr när jag bodde i Borås ”När du vilar tränar dina konkurrenter”. All tid. Alla mil. Lätt värt det. Annat också…

Det är inte ens i närheten av deras verklighet – bara skrap på ytan. Ändå tror jag att många jag känner kan känna igen sig i mångt och mycket. Bra, se den.

Känner du igen dig?

Annonser

3 thoughts on “Tips på dokumentär

  1. Såg den på teve och tyckte det var intressant och nyttigt att få se… Undrar över och fascineras över kraften, viljan att vinna så till den grad att kroppen tar stryk (som ngn. sa i programmet; det är inte friskvård vi pysslar med… ). Funderar mkt. över det här med uttrycket ”jag/han/hon är en utpräglad tävlingsmänniska”. Jag ser mig själv inte alls som en utpräglad ”tävlingsmänniska”. Varför ”blir” vissa ”tävlingsmänniskor” och andra inte…

  2. Bra fundering… vad är det som gör att vissa brinner så mycket och andra mer ”lagom”?

    … om det nu är dopamin/endorfin-”droger” det handlar om, kanske det helt enkelt är så att vi kräver mer och mer för att få rusharna, och att det är det som skapar en viss del av denna eldslåga? Hmm…

  3. Min lillebror tävlar 10-kamp i friidrott vilket ju är sjukt extremt. Man sliter sig sönder och samman i två dagar på en tävling och tränar ännu mer. Han gick in och tävlade EM i Helsingfors i somras med två dagars magsjuka i kroppen. Vad annars liksom? När man tränat hårt och kvalat in. Det är hårt! Samtidigt kan jag känna att det är människor och att de flesta väljer själva.. Min lillebror har ändå klarat sig ganska bra. bara några få operationer och inga jättelångdragna skador. Än. Men ingen pressar honom mer än han själv och han har alltid valet att sätta stopp. Att avbryta när han inte känner att det är värt det längre.

    Det blir läskigare när det handlar om djur… agilityhundar som blir skadade, repar sig, får tävla och träna igen.. skadar sig.. De har ingen chans att säga stopp. Förrän kroppen säger stopp på riktigt. DET tycke jag är läskigt.. Vilket ansvar vi har gentemot våra bästisar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s