Lake Nakuru National Park

 

På min sjunde dag i kenya bar det av mot Lake Nakuru National Park. Eftersom det var sen kväll var det ingen idé att börja i parken. Istället svängde chauffören in på en krokig stig (aka väg) som ledde upp till en utkikspost. Jag har totalt glömt vad det hette, men från toppen kunde jag se ner över hela Nakuru. Det hela är en jättelik krater och det var verkligen ett mäktigt landskap.

En sak som jag blev förvånad över var att det var så grönt överallt. Hade någon bild av ett gult Kenya, men det är väldigt grönt. Sedan hade vi även en hel del regn och åska (till min stora glädje!), vilket såklart gjorde grönskan mer mustig.

 

Hur långt är det egentligen hem? För mig att det stod ca 6.000 km till London.

 

 

Än en gång börjar vår resa med en buffel. Denna någon vänligare än den i Nairobi NP.

 

Tidig morgon, dimman ligger fortfarande över savannen. Bästa tiden för safari!

 

 

 

 

Plötsligt får jag se något bland träden längre bort. En noshörning! och inte vilken noshörning som helst, utan en svart (skillnaden mellan vit och svart är inte färgen, utan hur de håller huvudet – vit har sänkt huvud eftersom de är betande, medan den svarta kan lyfta upp sitt huvud ovanför gräsnivå då de även äter från buskar, samt rygglinjen – den svarta har två ”pucklar” medan den vita har tre ”pucklar”). Lyckan är total i bilen.

 

Babianerna fanns överallt – hur sköna som helst.

 

Bad min guide att ta en bild på mig och pelikanerna som flög omkring och denna blev väldigt härlig!

På bilden ovan ser ni också vilken temperatur det var, inte varmare än att jag kunde sitta med tröja på i bilen. Perfekt för en skandinav alltså. Överlag har det varit betydligt kyligare än jag förväntat mig, och jag är glad att jag hade med mig flera tröjor och ordentliga skor.

Fler giraffer, men en annan art än den vi såg i Nairobi NP. I Lake Nakuru finner du Rothschild giraffe. Den mest hotade underarten av dem alla.

 

På väg ifrån girafferna såg vi vita noshörningar gå och beta en bra bit från vägen. Väldigt roligt att ha fått se båda sorterna på samma dag. Tittar ni tydligt ser ni extrapuckeln på deras rygg, typ korset.

Sekreterarfågeln tyckte jag var extra rolig att få se. Varför? Vet inte, troligen för att det var en av de första afrikanska fågelarterna jag lärde mig som liten. ja efter strutsen såklart…

 

Ellipsvattenbockarna var bland de vackraste på savannen.

 

Tittade in rändern lite extra, och denna hade prickar i det randiga. Får mig att tänka på fjärilen jag ritade till Åsa…

 

Plötsligt ropar guiden till och över vägen traskar en ståtlig herre. Vi såg hur han försvann i buskaget och efter en stunds letande såg vi honom liggandes uppe på en klippa. Läcker kille!

 

Av någon outgrundlig anledning kallas jag aptjejen på uni, och efter denna trip fick jag epitetet Monkey girl… hmm… Kan ha att göra med min fascination för våra släktingar.

 

Denna flock vervet stannade vi länge och kikade på. Sjukt roliga att iaktta.

…som sagt, kameran gick varm…

 

 

 

Detta var det närmaste jag kom en elefant; klippgrävlingen (hyrax) är närmast släkt med både elefanter och sjökor. Inte helt lätt att tro, men vår värld är är fylld av unika varelser.

 

Sötaste killen på savannen!

 

Mmm… Marabou! För ni visste väl att det är denna fågel som världens godaste choklad är döpt efter. Förr fanns till och med Maraboustorken avbildad PÅ chokladrutorna. Det var bättre förr…

Vadå? Har ni inte sett det? Kolla in här så får ni se.

 

Skedstorken är en fågel från min barndom; kommer ihåg att det var en av klisterbilderna, till ett sådant där klistermärksalbum alla hade, som jag saknade… Kommer inte ihåg om jag fick fatt på den någonsin. Men nu har jag sett den in real life, och det är bra mycket häftigare.

En fågel jag gärna skulle vilja se här i Sverige är vår egen Kungsfiskare. Tills jag får se den är jag glad att jag fick se denna; Pied kingfisher, i full färd med att avliva fisken den precis fångat .

 

Gör en liten lyckodans trots den riktigt dåliga kvalitén på bilden, men jag har fått se hipposar på riktigt! Wohoo!

Önskar att jag hade köpt en bok över Kenyas fågelliv. Såg många vackra fåglar…

Lake Nakuru är främst känt för sina flamingos. Vi fick se ett par stycken, men inte den massan av rosa fåglar som de visar upp överallt att de har.

 

Åker du tillKenya tycker jag absolut att du skall ta en sväng till Lake Nakuru. Dessutom tycker jag att du skall kontakta Stephen (stephen.babu13@yahoo.com), som var en oerhört skicklig guide. Påläst, på riktigt. När vi vandrade i Hells Gate låtsades guiden veta namnen på alla fåglar, och allt hette typ Vippstjärta (sädesärla), gulbröst, Skrikfågel etc. Efter en stund insåg jag att han bara hittade på. Men Stephen, han hade stenkoll. Dessutom var han á jour med t ex senaste forskningen vad gäller zebrornas ränder. Sådant imponerar på mig. Sedan var han grymt trevlig också, så emaila honom om ni vill ha en bra guide till Lake Nakuru.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 thoughts on “Lake Nakuru National Park

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s