1-årsdagen och triathlondebut

20130730-075438.jpg

<a

Igår fyllde Bat 1 år. Shit vad tiden går fort, som Chris skrev. Han var ju nyss bara en liten bulle. Det är han inte nu, nu är han en liten sparris. Pytte för att vara bc och än mindre för att vara bc-hanne – alldeles perfekt liten kille. Snäll är han också, och går med lätthet ihop med mammas flockar – vare sig det är hanar eller tikar. Guldhjärta!

Igår var även debut för min del när det gäller triathlon. Prova-på i Råda, tävlingsträning sprintdistans: 750m simning, 20km cykel och 5km löpning. Var Jani som i lördags kläckte idén och tyckte jag kunde haka på. Tänkte att jag iaf kunde ta kortdistansen, men det tyckte J var alldeles för *censur* så då fick det väl bli sprint.

Verkligen ett härligt gäng på plats, och alla runtomkring var glada och pratiga. Stämningen var på topp. Kan även nämna redan nu vilket pepp det var mör jag körde: ser bra ut! Kom igen nu, snart är du framme, fan du ser inte ens trött ut! Pepp överallt. Härlig stämning!

Hur gick det då?

Simning: detta var jag helt klart mest nervös inför. Masstart. Armar och ben som fäktar. Risken att tryckas ner. Att jag dessutom precis börjat köra utan näsklämma var också ett orosmonent tillsammans med minnet från den gången med C där jag inte alls fick till simningen.

Allt var obefogat, jag höll min plan, min sida och mitt lugn och det kändes fint när jag steg ur vattnet. Nu kändes allt vunnet och jag bestämde mig för att njuta allt jag kunde av resterande kvällen.

Cykel: ut på cykel! De flesta hade racer eller tempo, Puman är en MTB – rullar sådär halvbra på asfalt om vi uttrycker det milt. Men framåt gick det och snart hade jag kört de obligatoriska fem varven.

Under cyklingen kände jag mig glad och stark. Det var roligt. Jag var äntligen här.

Löpning: under första varvet insåg jag att jag troligen låg sist. Första tanken var besvikelse. Är jag verkligen så långsam? F-n då. Men så tänkte jag, någon måste komma sist också, och oavsett vad har jag haft roligt hittills så tänker jag ta mig tusan se till att ha kul sista biten också.

Solen sken in i ögonen som den där kvällen i vattnet med C. Fokuserade på det en del och att jag sprang lätt – trots att vaderna krampade en del hängde andningen med fint. Lyckades vända de flesta av de negativa tankarna (all besvikelse försvann inte) och njöt av att få köra under dessa förhållandena – fortsätta köra för min egen del. Grymmaste träningspssset! Sista vändningen innan mål ökade jag och gjorde en spurt i sista uppförsbacken. Det kändes fint!

I mål väntade J och hans vän med känslan av att ha velat spy när de kom i mål – de hade kört riktigt bra. Den känslan av illamående hade inte jag. Uppenbarligen hade jag inte tagit ut mig max. Fast, å andra sidan hade jag på så vis fått mersmak – och det kan vara bra inför kommande lopp. Men nästa gång…

Blir hur lång rapport som helst ju. Måste väl dock också skriva att medan vi satt där kom sista person i mål, så helt sist var jag inte. Vad det nu spelar för roll!?

Nästa gång? Snart. Två veckor till swimrun Ångaloppet sprint med Jessicka. Skall bara testa att simma med skor också. Men nu kan jag ju simma utan näsklämma – då klara jag allt!

Kvällens mantra: åh vad jag är bra. Åh vad jag är stark. Åh vad jag har roligt. Med solen i ögonen. 😀

Hinderbanan & näsklämman

20130726-185911.jpg

Igår åkte Gabbe, Kiwi och jag till Kransmossens hinderbana och körde ett pass upplagt av Jessicka (andra delen av Team J). Svetten rann och hela kroppen var mör efter en timme. Kan det inte finnas en sådan bana i Stockholm också. Eller finns det kanske?

Hundarna simtränar för fullt och jag likaså. Två pass utan näsklämma nu. Halleluja moment! Orkar inte fullt så mycket som med ännu, men det blir bättre för varje hundring.

Förutom hinderbana finns det disc golf, och idag körde J och jag en lunchrunda. Jag stod för en riktigt kass runda… Eller vad vet jag. Första gången jag kollade av antalet kast. Får väl se om det går att slå nästa omgång. Hoppas verkligen det! Fast what the heck, det är roligt att spela i alla fall!

Nu kasta lite mer pinne i vattnet så även Ozz simmar lite mer…

Rivstart och BSTC 2013

20130725-105800.jpg
Plötsligt har en vecka gått och jag kommer på att jag inte skrivit något här i bloggen. Vill ju föra någon form av dagbok.

Semestern började först i lördags, eftersom innan dess var jag ju sjuk – sjuk = inte semester. Följde med M till Varberg och körde kureringshelg. Ja, jo… om vi räknar det som kureringshelg när det blev både korthålsgolf (mentalträning på hög nivå), havs-simningsdebut (med våtdräkt och allt – shit vad saltvatten smakar illa!) OCH vattenskidsdebut (epic fail – bilden säger allt). Snöt havsvatten ur näsan hela måndagen! Bra där, lär ju rensar mitt system rejält. Utvilad med träningsvärk blev helgens resultat, skönt!

Raka vägen vidare till Nässjö och ett gäng timmar i solen. Vilka sköna människor, många skratt under dagen. Innan vi begav oss körde jag ett par varv med Ozz, och blev så andfådd att det var löjligt… Sjukveckan hade tagit ut sin rätt.

Eftersom jag ändå var ute och åkte tog jag Hedvig med familj utanför Linköping på ”vägen tillbaka”. (Passerade dessutom Holavedens urskog – check!) Spenderade natten i deras mysiga hus och sedan satt vi och pratade igen månader hela natten/förmiddagen. Verkligen synd att vi inte bor närmre varann. Fick även träffa nytillskottet Yeti. Vilken urcharmig valp. Han och Bat kom genast överens. BBF.

Sedan var det bara att packa ihop och göra sig redo för pass 1 på Borås Summer Training Camp 2013! Hade bestämt träff med ena halvan av Team J, Jani, för att köra intervaller med den lokala löpklubben. Ni som känner mig vet att jag är mindre förtjust i samträningar. De är läskiga, oavsett gren. Iväg kom vi iaf och shit vad det kändes fint! Kände inte ens av förkylningen utan höll ett, i mina ögon, ett helt OK tempo (stegen: 5-4-3-4-5 min). Förutom incidenten med att jag föll och skrapade knäna, men J hade utlovat döden så det var väl lindrigt, var det toppen. Vill vara med igen!

Förutom det har det både blivit simning, löpning och cykling på BSTC-schemat. Idag är det hinderbanan med Gabbe jag ligger och laddar inför. Spännande!

Nä, får ta och ge rovdjuren motion idag också. Simma är ju det som de gör helst, så då får de göra det också.

En liten rapport från en strand

20130719-135924.jpg

Sitter här vid Storsjön. Fortfarande förkyld, dvs ingen träning för min del denna dag heller. Siktar på en mycket lugn helg.

Men bara för att jag är sjuk behöver inte rovdjuren ligga stilla. Igår var det frisbeeträning för Djungelkatten och idag är det simning för samtliga. De simmar, bygger sandgropar och blir allmänt skitiga.

Kanske också skall nämna att vi nu är i Borås och att sommarens road trip 2013 officiellt startade igår. Vi får väl se hur den utformar sig. Tanken är att vara spontan, men några hållpunkter har vi på agendan, bl.a. en sväng till Nässjö…

T.b.c – To be continued…

Med en kardborre i halsen

frametastic-6

Hade verkligen sett fram emot en aktiv vecka. Debutera microtriathlon med Sofia, träna agility med Linda, nörda med Eva, simma med C, simkursa med Team J och springa intervaller med J. Hinderbana med frivilliga. För att inte tala om volleybollturneringen som Gabe och jag dragit ihop på lördag!

Eva-nörderi blev det, men i morse när jag vaknade upp i hennes stuga i Älvsjö (visste ni för övrigt att Älvsjö och Tyresö inte ligger nära varandra, jag vet det nu… the hard way) efter en rikitgt nördig ”nu-snackar-vi-inlärning-kväll” hade jag känningar i halsen. Tänkte på det Em sagt om ”före-race-sjuka” och tänkte att det nog bara var nerverna inför kvällen.

In my dreams!

Dagen slutade med att jag satt t y s t i lunchrummet och kunde inte få fram ett ljud. Jätteroligt. Verkligen. Eva och N hade en brinnande diskussion som jag mer än gärna hade tagit del av, men… det är nyttigt att lyssna & reflektera också för omväxlings skull.

Nu får vi väl se hur veckan utformar sig. Kursen kan jag ju gå iaf, att lyssna ÄR nyttigt! Men, det där med egenträning kommer det vara lugnt med. Det är tur för de större rovdjuren att vi har fåren. Hur skönt som helst att låta rovdjuren tulla runt med fåren ett par varv för att sedan ligga nöjda här hemma. Måste filma!

Nu Sinnesro – mer om den snart! Love it my friend!!!

 

Med solen i ögonen…

frametastic-5…kan även det jobbigaste passet vändas till ett av de bästa. Lite så vart  det häromkvällen där i svarta sjön, när det mentala satte käppar för andningen och det kändes som att jag hade en sten över bröstet. Kvällen blev trots det magisk; solen som möter en när man vänder upp för att ta sitt andetag, vattnet som varmt omsluter kroppen och rätt sällskap som peppar och stöttar. För mig är det vad jag tar med mig från det passet.

Hade velat simma i kväll, men blev äventyrslöpning med djungelkatten istället. Vi sprang över till stranden, sprang längst med vattnet och passerade igenom Kappsta naturreservat – check! Vi tog av inåt ön och var plötsligt vid Kottlasjön – längtade ut i vattnet, men inte ensam – fortsatte tillbaka hemåt. Kändes fint, tog av mot Långängen, valde skogsstigarna som vindlande ledde oss tillbaka till Kottla och Breiviksbadet. Älskar att springa på stigarna och känner hur frekvensen i steget ökar och även enligt klockan går det fortare där inne bland rötter och stockar. Valde att ta en omväg förbi fårhagarna – Ozz tur att längtansfullt blicka på fåren. Tillbaka in i skogen och Kottla, förbi ishallen och sedan en extra runda runt ängen för att få ihop 15 km innan vi kom hem. Hur det kändes denna gång? Lätt! Vill ut snart igen!

Annars har det varit en social helg, där Ina och Lucas som jag skrivit tidigare dök in i torsdags. De har utforskat Stockholm och tog även med mig på födelsedagsfest så att jag fick mingla ytterligare. Idag mötte vi upp ytterligare rangervänner (lärde känna Ina när jag läste till ranger i Göteborg): Emma och Ellen. Var visst åtta år sedan sist. Coolt. Märktes inte. Blev ett par riktigt bra timmar där på Hermans, som för övrigt hade en grymt god Raw food glass. Rekommenderas!

Direkt från stan blev det landet och liten släktträff, där kusin Margareta tagit med barn och barnbarn för att få klappa får & lamm och titta på rovdjuren när de flyttade på dem. Mysigt och väldigt mycket intressant att prata om – inser hur mycket jag tycker om idrottspsykologi och är tacksam att jag får bejaka det intresset i den utsträckning jag ändå gör.

Just ja, hunnit med en del agility också: agility i solsken och agility på kvällen, med efterföljande blåbärsplockning. Kan säga att vanilj-kesella och egenplockade blåbär är bland det godaste att äta. Speciellt efter att ha varit på äventyrslöpning och precis stigit upp ett skönt bad.

Vardagslyx när den är som allra bäst!

Ps. Ullis, hela lördagen blev det vila för min del – satt mest och ropade fortare till andra…

 

Att skapa nya vägar

 

 

Do not go where the path may lead, go instead where there is no path and leave a trail.

R W Emerson

frametastic-4

Innan jag går in på kvällens fenomenala pass vill jag tipsa om bilder på kvinnor i simdräkt på Sofias blogg, samt allt du behöver veta inför simträningen.

Du vill inte missa något av det!

Alltså, ibland är våra träningspass rena parodier. Kvällen bjöd på flera skratt… planen var att springa intervaller i Ekholmnäs slalombacke här på Lidingö. Parkerade bilen hos fåren och kilade dit som uppvärmning. Hade innan jag åkt lagt upp en blänkare på tri-föreningens att om någon ville joina var det bara att haka på.

När vi väl påbörjade vår resa uppåt började jag förstå att ingen hade svarat på mitt inlägg. Vi fick meja ner tistlar och andra höga blomster som hindrade vår framfart. Det var en djungel! Till slut, efter många om och men, nådde vi toppen och pustade. Målet var sex vändor, men där och då började hjärnan kalkylera om planen. Kanske kunde fyra vara tillräckligt… ner bar det och ytterligare en vända. Jo men, hallå, fyra låter nog vettigare. Tredje vändan upp mötte vi ett gäng som också jobbade i backen… fast, de sprang på grusstigen.

Grusstigen… ni vet, upptrampad stig utan meterhögt gräs, en cirka 10 m från där vi kämpade oss fram genom snår och rävsvansar. Eh… ah. Så KAN en göra. Men det är inte rätt. Hade Jo varit med hade vi oavsett tagit off-track. Och jag promotar alltid off-track. Och jag tänker #€% inte köra stigen bara för att några andra gjorde det. Fortsatte en vända till och där uppe blev det att jag snackade lite med de andra. De var förvånade över mitt val av väg, och jag skyllde lite lätt på rovdjuren… ville ju inte störa dem med galna hundar i spåret. Hmm…

Avslutade med att köra de två sista, femte och sjätte, vändorna bara för att… för att vi ville. För att vi kan. För att, det var vad jag hade bestämt innan. Nöjd efteråt, och joggade på sköna ben tillbaka till bilen.

Måste bara tillägga: jag har världens bästa rovdjur! De bangar ingenting. Och nu ligger de mer än nöjda här i soffan. Tur är väl det, för snart är Ina och Lucas på intåg, och jag bore verkligen städa istället för att sitta här. Om nu någon undrar vad jag ger avkall på så kan jag med lätthet svara: städningen! 

 

Min sommarlista

Lyssnade på Kristian Gidlunds sommarprat och även intervjun Värvet gjort. Sjukt många tankar går igenom huvudet när man lyssnar. Vissa tankar etsar sig fast hårdare än andra. Ta till vara på här och nu. Se till att leva nu, inte sedan. Inte en annan sommar. Nu. Denna stund. Denna sommar. Detta år.

Därför har jag gjort min egen sommarlista. Vad vill jag (försöka, allt går inte att ordna) uppleva i sommar?

  • Köpa våtdräkt och simma i öppet vatten (ok redan gjort, men det stod på listan innan jag skrev detta inlägg, och skall därför vara med).
  • Åka båt
  • Tälta
  • Vandra, gärna en två-tre mil, gärna med inslag av naturövernattning, dvs tält, vindskydd eller stuga.
  • Äta frukost på balkongen/altanen så ofta det bara går
  • Grilla, på alla tänkbara platser
  • Lyssna på trubadur en sommarkväll (tänka sig, det trodde jag faktiskt inte, men hamnade på fest med trubadur(er) och allt, OCH levande eld. Nu är det bara badtunnan som skall invigas också, får bli nästa gång!
  • sommarkvällsträningar så ofta vi bara kan/orkar
  • Äta frukost på Gotland… hur det nu skall gå till, men, drömma skall jag!
  • Behöver jag ens skriva naturreservat, det är väl ändå underförstått?
  • Hälsa på släkten i Kramfors med omnejd… det är bara att ta sig tid
  • Bruncha med underbara vänner i Malmö och mysa med Familjen i Vollskär (märker ni hur jag stakar ut sommarens road trip?
  • Dricka champagne och äta jordgubbar (… vardagslyx?)
  • Cykla runt Lidingö, hur långt är det runt tro? (6,2 mil enligt Jessica, och det är ju en baggis ju… säger tjejen som cyklat 1,2 mil som längst. Hur svårt kan det va?)
  • Picnick!
  • Skinny dip på natten i en spegelblank sjö
  • Åka vattesskidor…
  • Paddla kajak i havet (Kungsholmen runt är också helt ok om ngn är sugen)
  • Springa längst med en strand (ok, också redan gjort men det vill jag visst göra om!) Både tidig morgon och sen natt…
  • Mera disc-golf (frisbee)

Vad står på din lista? Inspirera mig!

The machine is back!

Skippar bild, ni kan se sjön bland mina instagram-bilder – en vacker lugn sjö som vi satte i besittning ikväll. Mötte upp Håkan, Can och… jag och namn, för ett pass i Kottlasjön. Krånglade mig i Orca (vad jag älskar att den har ett rovdjursnamn (späckhuggare för den som undrar)! Till och med ett namn jag funderat på till en framtida hund…) och sedan damp vi ner i vattnet.

Det var varmt & skönt!

Sedan satte vi igång. Simmade 400-ish i taget. Och plötsligt hade vi rundat runt sjön och samlat ihop en 2000m – för varje runda hördes frågan ”ska vi köra lite till?”, som om jag skulle säga ngt annat än ”Check!”…? 2000m är det längsta jag simmat i ett streck, ever. Hur häftigt som helst! Bästa teamet att simma med också, som stöttade hela vägen. Verkligen guld att få debutera under sådana former.

Förutom simningen? NTC mage på lunchen med Camilla och Maria, bästa kollegorna. Vidare till Solna-Sundbyberg där jag mötte upp Karro med barnet på agilitybanan. Vi körde unghundsträning så det stod härliga till. Båda unghundarna visade fina framtassar. Efter simningen var det fåren som fick sitt, eller tja… mest Bat. Fina killen. Lovat Eva att filma vid tillfälle, men… vill att ngn annan filmar så att jag kan bibehålla fokus. Får se om jag kan få sällskap vid tillfälle.

Nä, nu måste jag sova! Har ju flera dejter imorgon…

I’m the machine … I think not.

It is not how you feel on a good day. It is how you feel when your entire body is telling you to quit and you find a way to keep going.

Real Runners via Maria

frametasticKände mig pigg i söndags. Fräsch. Tog med mig Djungelkatten till Lilla Skuggan vid 18-tiden, drog på oss utrustningen (läs löpskor) och påbörjade dagens mål: Brunnsviken runt. Tänkte att jag var smart som parkerade vid Lilla Skuggan, så fick det bli lite längre än bara runt sjön (lätt att vara kaxig innan).

Efter 6 km började det mentala kriget. Försökte verkligen tänka mitt mantra ”I’m the machine”, men… mentaliteten var inte direkt på topp. Köpte en Loka och lät Ozz svalka sig i vattnet. Sedan fortsatte löpningen, fick D R A mig själv runt, eller jag och jag, det var världens bästa Djungelkatt som drog mig runt. Strax framför, svansen på topp och med ett stort leende såg hon ut att säga: ”wohoo, livet är underbart när jag springer med morsan, kom igen!”

Bara att bita ihop och dunka huvudet, tänka på vilken ynnest det är att ändå kunna fortsätta. Njuta av vinden, vattnet … värmen(!). Efter en evighet och 15 km senare var vi tillbaka till bilen. Musklerna & benen pigga (ingen träningsvärk dagen efter), men mitt inre tomt. High five:ade Ozz – kände mig nöjd. Vi hade gjort det. Oavsett hur kassa vi kände oss, eller jag kände mig – Ozz är en ständig nyponros – så kämpade vi på.

Igår belönade jag mig själv med att åka och köpa en våtdräkt, som skall invigas efter agilityträningen ikväll. Så det så!