Att skapa nya vägar

 

 

Do not go where the path may lead, go instead where there is no path and leave a trail.

R W Emerson

frametastic-4

Innan jag går in på kvällens fenomenala pass vill jag tipsa om bilder på kvinnor i simdräkt på Sofias blogg, samt allt du behöver veta inför simträningen.

Du vill inte missa något av det!

Alltså, ibland är våra träningspass rena parodier. Kvällen bjöd på flera skratt… planen var att springa intervaller i Ekholmnäs slalombacke här på Lidingö. Parkerade bilen hos fåren och kilade dit som uppvärmning. Hade innan jag åkt lagt upp en blänkare på tri-föreningens att om någon ville joina var det bara att haka på.

När vi väl påbörjade vår resa uppåt började jag förstå att ingen hade svarat på mitt inlägg. Vi fick meja ner tistlar och andra höga blomster som hindrade vår framfart. Det var en djungel! Till slut, efter många om och men, nådde vi toppen och pustade. Målet var sex vändor, men där och då började hjärnan kalkylera om planen. Kanske kunde fyra vara tillräckligt… ner bar det och ytterligare en vända. Jo men, hallå, fyra låter nog vettigare. Tredje vändan upp mötte vi ett gäng som också jobbade i backen… fast, de sprang på grusstigen.

Grusstigen… ni vet, upptrampad stig utan meterhögt gräs, en cirka 10 m från där vi kämpade oss fram genom snår och rävsvansar. Eh… ah. Så KAN en göra. Men det är inte rätt. Hade Jo varit med hade vi oavsett tagit off-track. Och jag promotar alltid off-track. Och jag tänker #€% inte köra stigen bara för att några andra gjorde det. Fortsatte en vända till och där uppe blev det att jag snackade lite med de andra. De var förvånade över mitt val av väg, och jag skyllde lite lätt på rovdjuren… ville ju inte störa dem med galna hundar i spåret. Hmm…

Avslutade med att köra de två sista, femte och sjätte, vändorna bara för att… för att vi ville. För att vi kan. För att, det var vad jag hade bestämt innan. Nöjd efteråt, och joggade på sköna ben tillbaka till bilen.

Måste bara tillägga: jag har världens bästa rovdjur! De bangar ingenting. Och nu ligger de mer än nöjda här i soffan. Tur är väl det, för snart är Ina och Lucas på intåg, och jag bore verkligen städa istället för att sitta här. Om nu någon undrar vad jag ger avkall på så kan jag med lätthet svara: städningen! 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s