Med solen i ögonen…

frametastic-5…kan även det jobbigaste passet vändas till ett av de bästa. Lite så vart  det häromkvällen där i svarta sjön, när det mentala satte käppar för andningen och det kändes som att jag hade en sten över bröstet. Kvällen blev trots det magisk; solen som möter en när man vänder upp för att ta sitt andetag, vattnet som varmt omsluter kroppen och rätt sällskap som peppar och stöttar. För mig är det vad jag tar med mig från det passet.

Hade velat simma i kväll, men blev äventyrslöpning med djungelkatten istället. Vi sprang över till stranden, sprang längst med vattnet och passerade igenom Kappsta naturreservat – check! Vi tog av inåt ön och var plötsligt vid Kottlasjön – längtade ut i vattnet, men inte ensam – fortsatte tillbaka hemåt. Kändes fint, tog av mot Långängen, valde skogsstigarna som vindlande ledde oss tillbaka till Kottla och Breiviksbadet. Älskar att springa på stigarna och känner hur frekvensen i steget ökar och även enligt klockan går det fortare där inne bland rötter och stockar. Valde att ta en omväg förbi fårhagarna – Ozz tur att längtansfullt blicka på fåren. Tillbaka in i skogen och Kottla, förbi ishallen och sedan en extra runda runt ängen för att få ihop 15 km innan vi kom hem. Hur det kändes denna gång? Lätt! Vill ut snart igen!

Annars har det varit en social helg, där Ina och Lucas som jag skrivit tidigare dök in i torsdags. De har utforskat Stockholm och tog även med mig på födelsedagsfest så att jag fick mingla ytterligare. Idag mötte vi upp ytterligare rangervänner (lärde känna Ina när jag läste till ranger i Göteborg): Emma och Ellen. Var visst åtta år sedan sist. Coolt. Märktes inte. Blev ett par riktigt bra timmar där på Hermans, som för övrigt hade en grymt god Raw food glass. Rekommenderas!

Direkt från stan blev det landet och liten släktträff, där kusin Margareta tagit med barn och barnbarn för att få klappa får & lamm och titta på rovdjuren när de flyttade på dem. Mysigt och väldigt mycket intressant att prata om – inser hur mycket jag tycker om idrottspsykologi och är tacksam att jag får bejaka det intresset i den utsträckning jag ändå gör.

Just ja, hunnit med en del agility också: agility i solsken och agility på kvällen, med efterföljande blåbärsplockning. Kan säga att vanilj-kesella och egenplockade blåbär är bland det godaste att äta. Speciellt efter att ha varit på äventyrslöpning och precis stigit upp ett skönt bad.

Vardagslyx när den är som allra bäst!

Ps. Ullis, hela lördagen blev det vila för min del – satt mest och ropade fortare till andra…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s