Lidingö triathlon (sprint)

Efter Rådasjö prova-på-debuten var det nu dags för årets stora mål. När jag simmade med Daniel där den 25 januari var mitt mål att klara av att starta Lidingö triathlon och överleva den 850m långa simningen, som då kändes oerhört lång.

Simning: jag kände mig riktigt kaxig innan. Efter all simning i sommar kände jag att om det är något element som jag kommer hantera bra så är det simningen. Riktigt så blev det inte. Elin och jag pratade om vikten av att simmaupp innan start, ändå… ändå (förbannar mig själv) så gör jag det inte. Starten går och de först 400m var ett h-vete. Det var inte kul. Alls. Frustrationen att ingenting stämde var stor. Men, jag bestämde mig för att det.ska.gå. Plötsligt lättade tekniken upp och jag kände hur jag fick flow. Andningen blev lättare och plötsligt var jag uppe ur vattnet. Åh vad jag ville starta om just då, men det vara bara att fokusera på nästa del.

Växlingen gick snabbt och bra – fast jag hade inte tid att sätta på mig handskar, vilket syntes i mina händer efteråt. Just ja, fick tips att använda barnolja på anklar och underarmar och oj vad snabbt det gick att ta av sig våtdräkten. Swooop!

Cykling: det här är ju det jag tränat minst, så jag satsade på att jobba på hela vägen utan något konkret mål. Var ensam första varvet, ingen bakom eller framför (ja, förutom snabba killar som swooshade förbi, de hade startat 10 min tidigare än oss). Plötsligt på andra varvet (mil två) började det dyka upp tjejer framför mig och DÅ kom tändningen!

Har ju mitt mentala mantra ”I’m the machine” men plötsligt gick jag över till att tänka på hur Bat och Ozz springer jäms med cykeln i skogen. Hur vi är en flock på jakt. Känslan att cykla med dem är fantastisk och just där och då kände jag det; känslan av att vara ett rovdjur på jakt, och oj vad jag ville jaga! Snart hade jag passerat ett tiotal tjejer. Kan väl också tillägga att jag vann en del tid i backarna genom att vara drumdristig, kände hur cykeln krängde vid ett par tillfällen. Är väldigt tacksam för min balans att jag inte for iväg in bland träden i rullgruset…

Växlingen till löpningen gick fort eftersom jag inte bytte skor.

Löpning: 1 min långsammare än Råda, kändes som att det gick fortare. Å andra sedan var det mer kuperat denna gång. Blev både passerad och passerade ett par personer. Fick till löpningen på sutet och kunde öka. Bästa känslan var upploppet, en brant uppförsbacke där jag tog sikte på att vinna över en kille. Hörde hur folk började ropa ”Du i svart nu får du spurta annars tar bruden dig!!” Oj vad vi spurtade! Vi kom i mål lika – och jag uppnådde den där känslan av att ha gett allt där på slutet. Skönt.

Hjälpte till att plocka undan vilket innebar att mitt dåliga samvete för rovdjuren försvann, i två timmar knatade vi runt i skogen och plockade snitslar. Perfekt nedgång för min del och härligt för dem att få rusa av sig – Win-win!

Då var ytterligare ett av årets mål avprickat. 

 

Ångaloppet*2: we are the machines!

ÄNTLIGEN får jag blogga om en av årets absolut roligaste helger! Det var väldigt länge sedan jag skrattat så mycket och känt sådan eufori…

Det hela började för sex veckor sedan då Jessicka och jag chattade om eventuella simtävlingar att ställa upp i. Slutade med att vi anmälde till swimrun-tävlingen Ångaloppet Sprint (9 km löpning och 1 km simning). Vi hade velat starta den ”riktiga” men platserna var slut. Träningen påbörjades för laget ”Bananis bönor”.

Torsdagen samma vecka som loppet skulle köras simmar jag med Elin. Även Jonas var med och efter Elin och jag simmat  Almenäsudden fram och tillbaka började vi tre snacka om Ångaloppet  (2 mil löpning och 2 km simning), hur synd det var att det inte blivit den långa sträckan och plötsligt hette det ”Klart att ni två skall vara med i Ångaloppet!!” Sagt och gjort, plötsligt var laget ”Colting Coaching” efteranmält. Bara sådär.

Men ett lopp och en dag i taget.

Lördag: Ångaloppet sprint

Starten var kl.16, men utanför Nyköping så det blev att vi åkte innan lunch. Väl framme gick det undan och snart stod vi på startlinjen, PANG! Alltså… vad kan jag säga. Terrängen skrek EM!! (och Jo) Det är off track, det är klippor, det är gyttja och näckrosor. Det är helt enkelt fullkomligt underbart!

Avverkade och ostädade kalhyggen där det gällde att hoppa från stock till stock. Kom till ett dike, jag hinner tänka ”tss… vem hoppar när man kan springa igenom!?” när det visar sig att det är ett meterdjupt gyttje/kobajsdike… gick ner till midjan i skiten. Mysigt. Men vad sjutton, vi simmade ju mellan varven så det mesta var snart borta. Det mesta… Vidare, näckrosor som fastnade runt våra armar och ben. Kan meddela att besvikelsen var enorm när det visade sig att bräckt vatten smakar just bräckt, dvs osalt… hade sett fram emot sjukt salt västkustvatten. Kunde räknat ut det själv, men… i alla fall!

Off-track är det bästa som finns.

Kvällen blev helt klart lyckad och Jessicka och jag hade roligt! Kom i mål på 1h 55 min.

Söndag: Ångaloppet

Till saken hör att Elin är min barndomsvän, från dagis. Vilket gör det här loppet/dagen speciell för min del. Vi snackar 5 år gamla när vi började leka med plasthundar och tittade på Silver Fang. Började på ridskolan tillsammans för att sedan i tjogoårsåldern skaffa egna hundar… börja tävla agility. Att få springa det här loppet med Elin var som att ”komma hem” – som att köra Piraya på agilitybanan. Flow. Det klaffade. Som F-N.

Vi körde upp tillsammans med Josef och Jani (Jani, som för övrigt blev en IronMan igår, så sjukt jäkla imponerande!! GRATTIS!!) som också fått efteranmäla. Stämningen i bilen var urskön. Allt vi pratade om passar inte i bloggen… men, stress kan nog få en att prata om det mesta. Ångest är ångest. Jaa… förväntan darrade i luften.

Framme fixade och donade vi snabbt. Vi hade inte så mycket tid fram till start om vi uttrycker det milt – om nu någon är uppmärksam märker ni att jag åkte fram och tillbaka till Nyköping från Borås två dagar i rad, där vi var hemma 23 lördagskväll och åkte 6.45 söndagmorgon. Men jag tycker att resa med ”laget” betyder mycket för stämningen, och köra/åka bil är ju en av mina hobbys. Valet att åka emellan mot att hitta boende var lätt. Sova kunde jag göra på måndagen.

PANG! Starten gick och iväg for vi. Växlade att dra. I simningen flög vi i och varenda gång vi nådde andra sidan var vi där samtidigt. Coolt! Synkat.

Havssträckan var längre denna dag, såklart, och det var vissa klippor som var helt galet hala och… ja, galet att både ta sig upp och ner (älskar för övrigt mina Inov-8 – kände mig som en gecko som kilade fram, smack satt jag fast i underlaget. Perfekta och lätta att simma med). Väl i vattnet var det en naturfilm som utspelade sig under ytan. Förstå vad häftigt med klart vatten där algskogarna svajar under en. Vi snackar en naturupplevelse utöver det vanliga.

Under loppet skrattade vi mycket och… ja, pratade (bubblade…) om hur sjukt jäkla roligt vi hade, hur underbart det var att få köra järnet i skogen och hur galet detta måste tes för den oinvigde. Några killar som vi skuttade(…) förbi flämtade ”hur orkar ni” – skrattande svarade vi

Cause we are the machines!

Vi snackar synergieffekt när den är som allra störst.

Den här filmen togs när det var 3km kvar… vi var lyriska och ville aldrig att loppet skulle ta slut. 

Väl i mål kunde jag knappt gå, mina höftböjare var helt kaputt. Shit vad ont det gjorde den sista kilometern, men… då ropade Elin uppmuntrande

Det ska göra ont Eva! Du ska inte kunna stå när vi kommer i mål.

Det ska göra O N T!

Hur gick det då? Vi körde hårt och hamnade på 4:e plats på tiden 3h 11 min. För grabbarna gick det också undan (2h 50 min) och om stämningen var bra upp var den ännu högre hem.

Vet ni vad mer… min vinnarinstinkt vaknade till liv. Skall ta det i ett annat inlägg. Men denna helg var precis vad jag behövde just nu.

Sitter med ett stort leende nu – tror att det lyser igenom bilderna och orden

Road trip á la Flip a coin

Resan började lördagmorgon. Mikael och jag satte oss i bilen och styrde söderut med orden:

Ska vi se var vi hamnar om vi singlar slant?

Sagt och gjort, Skagen eller Köpenhamn? Köpenhamn! Kom fram sent, så boende var prio ett. Att hitta hotell var egentligen inga problem, men det skedde en liten miss i kommunikationen vid ett ställe. Återberättat av M:

Lite möra och sega i kroppen letade vi hotell, efter 3 trevliga och snälla försök på fullbokade hotell så såg vi en stor skylt Missionshotellet, Där måste ju finnas rum för 2 vilsna själar tänkte vi och gick in lite försiktigt och frågar den lite försynte och allmänt snälle mannen bakom disken om de har ett rum för två, Till svar får vi att det tyvärr är fullt idag, Det är då man ser EM:s mörka sida poppa fram som en blixt från en klar himmel och hon klämmer ur sig FU**K YOU till den chockade och med gråten i ögonen-portiern som såg ut som han hade Belsebubb framför sig. Jag, chockad, ser till att vi snabbt lämnar stället och frågar henne utanför vad hon sa till honom och varför. Vadå får jag till svar, jag sa ju bara ”Lucky you…?” Vi svenskar är nog inte välkomna på missionshotellet mer. 🙂

Oj då… men snart hade vi i alla fall fått tag på ett hotell centralt och bra och kunde känna oss räddade. Funderade på vad vi skulle hitta på, och hade fått tips om Trailerpark Festival av en doktorandkollega. Lite snabbt fixade vi i ordning oss och var snart på G. Festivalen var kanske inte riktigt our cup of tea, men riktigt kul att se fler sidor av Köpenhamn. Kvällen slutade med en lång barfotapromenad tillbaka till hotellet. Älska sommaren!

Söndagen bjöd på rundtur där vi hamnade i Christiania. Verkligen en speciell plats, med skön stämning – kan här rekommendera P3-dokumentär om just Christianias historia som vi lyssnade på väg hem. Vi skulle ha lyssnat på den innan sför att ha sett mycket mer av byn, för stället är stort. Satt länge på ett café och tittade på människor. Sådant är riktigt roligt. Vädret var super och Köpenhamn visade sig från sin bästa sida.

Fram mot eftermiddagen började vi fundera på fortsatt färd. Singlade slant och det slutade med att vi körde vidare mot Tyskland och Berlin…

Väl över med båten såg vi en skylt om en strand och genast såg vi chansen till att bocka av To do på sommarlistan. Att det dessutom var ett naturreservat (Weißenhäuser Brök) gjorde verkligen inte saken sämre. Blev en barfotalöptur längst med vattnet – mina fötter är verkligen härdade efter denna sommar – och kan meddela att det är blir riktigt tungt efter ett tag. Ljumma vågor svepte över fötterna och det var en helt fantastisk solnedgång. Efteråt blev det ett dopp i det spegelblanka havet – check på sommarlistan. När livet är som allra skönast!

Kom fram sjukt sent till Berlin, och möttes av ett sjujäkla åskväder. Vi körde in i Berlin på vinst och förlust, hamnade på Alexander Platze och på ett av stans högsta hotell. Hur coolt som helst, bara sådär. Framförallt väldigt skönt att få sova efter att ha kört alldeles för långt i dåligt väder sent på natten.

Hur var Berlin då? V A R M T!!!! Över 30° båda dagarna vi stannade. Tränade i hotellets gym och svetten rann, och även om vi körde på så var det inte p.g.a. träningen svetten rann längst med benen… Förutom träning vandrade vi runt och lyckades till slut hitta en del av muren. Följde den en bra bit och hamnade på en uteserveringen vid Spree. Satt där en bra stund, samtalade bl.a. med en tjej från Island. Visade sig att det var Islandshäst VM samma helg. Visade sig även att de skulle ta en rundtur med en sight-seeing-båt… flipped the coin och vi hamnade på båten. Var betydligt trevligare än turistbussen i Barcelona; flyta fram och se en annan sida av Berlin.

För att fortsätta på ett av sommarens tema: Festival!, var det en festival precis utanför hotellet, på torget: eldslukare, band som spelade och massor av gotta – bl.a. crëpes med nutella… de höll igång natten lång och verkade aldrig ta slut. Dygnet runt festival. Härligt!

Dag två spenderades lite överallt och avslutades med en sträckkörning på över 10h hemåt. Även om det är sjukt roligt att vara iväg, är det även väldigt skönt att komma hem!

Sommarens tips: flip a coin!

Fantastiska BSTC 2013

Har en helt fantastisk träningssommar. Underbara människor och riktigt grymma träningspass. Idag är det fredag och det har sedan måndagens triathlondebut blivit två fina OW simningar med barndomsvännen Elin. Runt udden vid Almenäs fram och tillbaka blir 2000m, och båda passen var fyllda av glädje, prat och förbättring. Så jäkla bra! Glädjekick.

Sedan har det blivit swimrun-träning med Olles Bootcamp-gänget (Gabbe, Olle, Jani, Kiwi och Peter). Började med blodiga backintervaller och avslutade med att springa varvat med att simma i en åtta runt Kyppesjön – vi snackar kasta sig i vattnet med skorna på och köra järnet. Riktigt rolig träning. Annorlunda. Efteråt tog rovdjuren och jag en MTB tur med bad (både i gyttja och i Storsjön) och de fick verkligen sträcka ut. Härligt!

Igårkväll avslutade Mikael & jag vår disc golfrunda med att köra intervaller runt Kyppesjön. Stenhårt, backigt och välbehövligt. Mer sådant, tack!

Härliga sommar!