Till att börja med: känsliga läsare varnas.
Sprungit 10 km Kretslopp i Borås idag. Kom in på tiden 50.36. Målet var sub 50 och då närmare 45. Tycker inte om att skylla ifrån mig, men… efter 4 km var jag inte så tuff längre.
Innan loppet var det så lång kö till toaletterna att jag skippade det. Skulle inte ha gjort det. Som rutinerad hundförare borde jag verkligen veta vikten av en välrastad kropp. Nu brakade magen ihop fullständigt efter 4 km, och att försöka öka eller bibehålla farten var inte ens att tänka på.
Hade fram till dess ett tempo som hade gett en sub 45 min – får leva på det lilla.
Dagens mantra handlade därför om att klara en kilometer i taget och när 8 km skylten visade sig byttes mantrat till: ”snart får jag skita, snart får jag skita, snart får jag skita”.
I mål var jag riktigt besviken. Inte andfådd. Fräsch kropp – inga känningar av benhinnorna under loppet innebar stor lycka för min del. Pigg. Men. Vi snackar panik!!! Grabbade en banan och en juice, och tog mig snabbt bort till toaletterna.
Nu såhär i efterhand är jag nöjd. Under rådande omständigheter hade jag inte kunnat prestera bättre. Fanns inte en suck att jag hade kunnat ändra tempot. Istället glad att jag lyckades genomföra loppet och ändå få den tiden jag fick.
Behöver jag säga att jag vill ha revansch!
Team Propiraya 