Att cykla intervaller uppför…

…Ekholmsnäs slalombacke idag kan ha varit det absolut tyngsta träningspasset jag haft på länge. Kan inte komma ihåg när mjölksyran sprutade så hårt senast. Låren och rumpan känns nu helt bortdomnade, på ett positivt sätt!

Nyservad och redo hämtade jag Puman från verkstaden igår. Efter tips från Anna på Bimbobikers, efter att jag fått leda Puman uppför brantaste backen under Ekerö crosstriathlon, begav vi oss till en av Lidingös brantaste backar för ett intervallpass och för att leka med växlarna. Och, ja, som ni läste ovan blev det ett bra pass!

Men… ända upp kom jag inte. Lovar att säga till när jag gör det – ja, för båda rovdjuren hann ju både upp och sedan ner igen för att möta mig, frenetiskt trampande mer eller mindre stillastående på lägsta växeln. Anna hade lovat att jag skulle vara andfådd, och… det kan jag lova att jag var. För att låna Jos uttryck (dock något modifierat. Hennes berörde kondition, men eftersom kondition och andning ligger så lika tar jag friheten att ändra det något):

Andades som en asmatisk sengångare!