Tetriskänslan

unnamedSkrev precis på Facebook …

Superdupernöjd med hur alla möjliga och omöjliga bitar faller på plats – värsta tetriskänslan idag!

… och kände att jag behövde utveckla det hela i ett eget inlägg. Trots att det ligger så långt borta från det jag brukar skriva om (eller kanske inte … se längre ner).

För tillfället är det relativt tyst härifrån eftersom jag läser statistik och programmering av R vilket är två saker som skrämmer mig oerhört mycket. Jag älskar att lära mig nya saker. Jag kastar mig in i sådant jag inte kan. Jag skäms inte för att vara sämst. Jag bara gör det med känslan att jag klarar vad som helst! Gabbe skrev någon gång på Facebook ”att göra en EM” – att bara gå dit och köra. Vad kan hända liksom?

MEN…

Siffror och formler. Bara jag ser dem låser det sig för mig – det blir black-out. Det har tagit all energi sista veckorna att verkligen försöka att inte ge upp, fortsätta framåt. Sitta där på lektionerna och lyssna till de frågor de andra ställer , frågor som i mina öron låter som kinesiska. Fattar ni, frågorna… Suttit där och försökt få mig själv att förstå, se logiken och kunna använda det.

Hallå? Du har ju läst natur-natur? Matte E och sådant… absolut, men… jag har sjukt bildminne, och genom att göra siffror och formler till bilder och se upprepande mönster går det att lösa de flesta tentor, utan att egentligen förstå. Det är här det blir svårt nu, för nu måste jag förstå vad det är jag egentligen skall göra med alla siffror. Och så skall det hela programmeras också…

Scary stuff!

Igår hände dock något. Plötsligt kunde jag se den bakomliggande logiken i det för mig fullkomligt grötiga gyttret av siffror och analyser. Faktum är att det är just tack vare programmeringen, som faktiskt hjälper mig att måla upp hur allt hänger ihop – trodde a l d r i g att jag skulle skriva något positivt om R. Det hela skrämmer mig fortfarande, men… jag har inte längre den iskalla känslan i kroppen. Snarare en nyfikenhet och så börjar känslan av att ”fan, du kan ju bruden!” gro… så sjukt häftigt!

Förutom detta… så är det massor av andra saker som bara faller på plats runt omkring, och allt detta har en positiv effekt på helheten.

Synergieffekt FTW!

Är så oerhört tacksam för alla positiva personer runt mig. Ni betyder så oerhört mycket. Särskilt en väns ord gav mig verkligen precis det jag behövde för att tro på mig själv… Tack!

…och med det inser jag att detta inlägg lika väl skulle kunna vara en racereport – på ett race som ännu inte slutförts. Jag behöver bara bita ihop. Hitta mitt sätta att peppa mig för att fortsätta framåt, trots att det tar emot. Slutligen är det en mållinje där framme. Slutspurt. Sänka huvudet och bara låta hjärnan jobba.

Nu kör vi!

Ps. dagens bilder valde jag för att det där har varit min motpol dessa veckor. Vara ute med rovdjuren. Andas. Inse att det finns något betydligt viktigare än siffror… helt enkelt bitar som behövs för att det hela skall gå ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s