Kvällsfunderingar

Hur kommer det sig att när någon skriver om hur mycket de tränat får kommentarer av typen:

Ta det lugnt!

Du kommer att bränna ut dig!

Ta hand om dig!

Vet vänner som väljer att inte skriva om sin träning på grund av just sådana kommentarer. Personer som annars skulle kunna inspirera andra väljer att träna i tysthet. För att slippa höra/läsa pikar om att sin träning.

Vill vi så gärna bromsa de där personerna för att de faktiskt tränar för hårt? Får då till att börja med fråga oss vad definitionen av att träna ”för hårt” är. I min värld beror träning och dess mängd på målet. Skulle de som satsar på maraton, IM eller liknande inte träna ”hårt” så skulle de definitivt gå sönder när de tävlar. För att klara tuffa lopp behöver vi bygga upp kroppen för det också.

Jämför vi definitionen av ”hård träning” mellan olika atleter skulle vi bli förvånade av hur definitionen skulle skilja sig åt… vissa skulle säga att 5 km, det är BRA, andra att 1 mil är lätt… den tredje, vadå, milen är ju bara uppvärmning? Vad som är mycket skiljer sig åt och är upp till idrott, mål och individ.

Kan det vara så att vi själva gärna skulle vilja vara sådär aktiva men inte orkar och därför tänker: orkar inte jag så kan inte heller den personen orka. Hade jag gjort det där hade jag gått sönder. Eller liknande. Infinner sig då en känsla av att ha gjort en god gärning av att tala om för personen att den behöver tänka på vad denne egentligen gör? Vad är det som triggar beteendet att påpeka detta och vad är det för konsekvens som får beteendet att skriva – eller för all del uttala högt – bromsande kommentarer att fortsätta?

Är det lika OK att skriva kommentaren:

”Du tycker inte att du ligger i soffan för mycket, kanske skulle ta & gå ut och röra lite på dig”? 

I Metro för några veckor sedan stod det om att bilder de flesta reagerar mest negativt på är bland annat träningsbilder (matbilder och sefies var andra negativt sedda kategorier). Är det avundsjuka? Är det för att vi vet att vi är den som är vår största begränsning. Inte något eller någon annan. Vilket gör det svårt att se andra inte vara sin egen begränsning.

Funderingar… nej, nu ut med rovdjuren. Kramen.

16 thoughts on “Kvällsfunderingar

  1. Jag tror det är folks dåliga samvete som får dem att skriva så. De vet att de själva borde… Men jag har åxå fått den kommentaren nån gång när jag dessutom var totalt uppe i ett runners high. Kändes jättekonstigt och jag tänker på det fortfarande ibland…

    Och om man inte fotar träning, mat eller selfies, vad ska man då fota? 😀

  2. Precis Åsa, när en är i runners high är en sådan kommentar helt ”out of the blue” för ens tillstånd just då 🙂 därför är det så skönt med andra som tränar, vu förstår och vi kan peppa varann!

  3. Lite som att det fortfarande ofta verkar ok. att påpeka/tjata om hur smal någon är, men däremot att säga hur tjock någon är inte är ok. I bägge fallen kan det påpekas ofta utan att ha någon som helst bakgrundsinformation om personen i fråga… Tror de flesta inte är så vana vid att ha någon så träningsambitiös vid sin sida och inte riktigt fattar att jo, det går faktiskt att må jäkligt bra av att träna si och så mycket. Jag tror en del är avund, och en del är omtanke (även om det blir helt fel och förmedlas på ett tokigt sätt).Kan vara så att några har erfarenhet att ha tränat mycket och att det blivit för mycket för deras kropp och då jämför och generaliserar alltför mycket. Visst vi people är lika men vi är också olika och klarar/mår bra av olika saker olika mycket. Hade en intressant diskussion med min naprapat angående vad är en sund träningsmängd egentligen, kan man säga vad som är lagom långt att springa för optimal hälsa? (Nopp, inte vad vi visste i alla fall)..Sedan finns det oftast många anledningar till att det är svårt för personer att ta sig förbi sina egna ”begränsningar” (eller helt enkelt är nöjda och inte ser det som ”begränsningar”). Det tycker jag man också ska ha förståelse för. Jag tycker om att läsa om din träning, det känns inspirerande, kul och peppande! 🙂 Fram för mer foton på selfies, träning och förstås dogs 😉 Kram och pepp!!

  4. Viljan är kanske den samma som din. Du vill inspirera folk att leva mer som du gör i ditt liv och de vill ”inspirera” dig att leva mer som deras liv. Jag som är rätt neggo av mig tycker det är väldigt rätt trist att läsa bloggar där man känner att folk försöker inspirera mig att leva ett annat liv än det jag gör, som att mitt liv inte duger till för att jag inte springer triatlon eller vad det nu är. Det är bara deprimerande. Jag hoppar över sådant kategoriskt numer.

  5. Mette, funderar på hur det går ihop med att skriva så för att inspirera till ett sådant liv? Förstår hur du tänker bara att det klingar konstigt i mina öron att inspirera på det sättet. Oavsett så har du en poäng i det du skriver. Om jag inte vill läsa så kan jag göra det aktiva att välja att inte läsa heller – och därmed inte heller kommentera ner en annan person (eller försöka kommentera upp om denna inte är mottaglig för sådant). Där gör du helt rätt i att inte läsa, tycker jag!

  6. Visst kan man avfärda det med avundsjuka och det kanske det är. Jag vet inte. Men jag upplever att många tycks känna att det vet hur ett liv skall levas och de vill gärna deklarera det för andra. Jag gör det hela tiden, kommer på mig själv länka till eko-reko-artiklar med pekpinnar till andra och säkert många fler saker som jag inte ens själv tänker på. Däremot kanske jag är lite lite mer medveten om det än en del andra då jag har upplevt att jag inte alltid mår bra av den typen av inlägg, bloggar mm.

  7. Sen tror jag att det är så enkelt att tycka nu bidrar mycket. Tidigare stannade väldigt mycket i tanken och där kanske det borde stanna oftare. Nu kan folk skriva ned precis vad de tänker där och då.

  8. Jag kan tycka att det är kul att läsa om andras träning på deras bloggar, men jag tycker det är extremt tröttsamt och irriterande att ständigt läsa hur snabbt och långt folk har sprungit på fb. Varför lägger man ut sina träningspass hela tiden , flera gånger per dag? Varför är det så viktigt att ständigt meddela världen om hur långt man har sprungit eller vad man har ätit? Tröttsamt.
    Däremot kul att läsa mer detaljerade beskrivningar, som ger mig inspiration!

  9. Intressant! Tror det ligger mycket ”du ska inte tro att du är bättre än oss andra” attityd bakom. Ren avundsjuka helt enkelt! Jag blir sjukt peppad av att läsa om människors aktiva liv, det om nåt brukar få upp mig från soffan.

  10. Om vi vänder på det då, varför väljer personen som får höra det att tolka det som att det är för att ”hejda” nån i hans/hennes träning?
    Förutom den om att bränna ut sig då, som är lite urtypisk. 🙂

    Men i övrigt det kan ju ha samma betydelse som när nån åker utomlands och får reaktionen ”kul, men ta hand om dig!”
    Tolkas den kommentaren på samma sätt?
    Det kan vara att andra är rädda/osäkra/okunniga om nåt och beroende på deras intressegrad, eller tro till sig själv, använder de ord som ”kul” ”spännande” ”puh” ”jobbigt” framför ”var rädd om dig”.
    För egen del lägger jag vikten där och tolkar det som att oavsett vad de tycker/känner, så bryr de sig om mig.

    Så tänker jag! 🙂

  11. Tack för att du tar upp ämnet! Jag har själv aktivt valt att inte skriva om min egen träning varken på fb eller i bloggen därför att det väcker så många reaktioner. Har istället ett insta-konto för enbart det så att folk kan välja att läsa det. Skulle heller aldrig kunna blogga om till exempel varje enskilt träningspass med vovvarna eller mer kontinuerligt om arbetet som ligger bakom. Det blir istället en inblick då och då, när det finns någonting särskilt att berätta och jag skriver hellre om gosiga saker än om viktiga, tyvärr. Trots det får jag höra av andra vänner, på jobbet och i mitt vardagsliv att jag har så mycket att göra som har så många hundar. Men mina hundar lever i flock och har egentligen inte behov av mig. Jag skulle kunna ägna tio minuter om dagen åt att ge dem mat och de skulle vara lika lyckliga för det. All, precis all, tid jag ägnar på hundarna gör jag med glädje och för att det är vad jag tycker om att göra. Det är precis likadant med min egen träning. Det är tröttsamt att fler inte har förmågan att se det.

  12. Man hoppas ju på att det är av (missriktad) välmening folk lägger såna kommentarer, men ofta är det väl för att folk får dåligt samvete själva….

    Jag blir iaf inspirerad av dig och dina upptåg, peppad och sugen på träning trots att jag är en av de där som (förutom träning och motion med hundarna) tyvärr är lite för mycket ”soffliggare” vad gäller min egna träning ;)!

    Fortsätt som du gör, älskar din blogg (trots att det är första gången jag kommenterar nu 😉 )

  13. Ping: SM och träningsfunderingar | .:: Lillaliam.se – Racing Giants ::.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s