Glad fars dag #Sportfarsa nummer ett – eller TACK för all tid!

pappa3Låt mig stolt få presentera min sportfarsa:

Sven Wergård. 

SVT sport önskar att vi skall presentera våra sportfarsor, och vad skall jag säga mer än att min pappa tillhör världsklass när det gäller att ställa upp. Ingen aning om när jag började rida, känns som jag alltid ridit – finns bilder från att jag är 2 år och sitter till häst. Pappa har alltid skjutsat mig till ridningen men jag skulle säga att den galna sportfarsa-tiden började när jag var 10 år fick jag min första egna ponny, Nathalie. Snart var tävlingskarusellen igång och var och varannan helg var det tävling. För att inte tala om att det varje vecka var träning på ridklubben. Ständigt skjutsande – oavsett väder eller tid på dygnet.

zenior 2Många hästtjejer har dagligen åkt till stallet ensamma och slitit hårt. Jag hade lyckan att ha en pappa som var lika hästbiten som jag. Min pappa följde med mig till stallet, dagligen. Tillsammans har vi många timmar ihop där vi mockat, sopat golv, sorterat täcken, broddat hovar, borstat skitiga hästmagar, spolat ben, lindat & täckat, utfodrat, klippt, lastat på transporten, lastat hö, byggt grindar och staket, släpat tunga fodersäckar och ridit. Många timmar av ridning ihop – ja, för ett par år efter att jag fått N skaffade även pappa en häst för att vi skulle kunna rida ut ihop oftare. Fast… Zenior visade sig vara en hopptalang… Det slutade med att jag tog över honom och började tävla även honom… Men! Pappa hann minsann starta Z på både en och två terrängritter innan jag snodde honom. Tack för att jag fick äran att rida din och mammas Zenior, pappa.

Oj vad pappa och jag har pratat; pratat om allt mellan himmel och jord.

Alla timmar av samtal på väg till och från tävlingar och stallet: ”Vilken kung kom efter XXX? När föddes han? När kröntes han? Hur dog han? Vad hette hans bröder?…” ”Vad hände här?” pekandes på en kulle(…). Givetvis hade det något med historia att göra, antingen Sveriges eller pappas egen… ”Om du inte säger vem som är bäst stannar jag bilen…” Behöver ni ens fundera på rätt svar? Åh, vi lyssnade alltid på Ring så spelar vi. Tävlade om vem som kunde svaren. Diskuterade, allt möjligt! Helgmornar i en bil på väg mot äventyr, det är något speciellt. Redan då började det… att åka bil, jag älskar att åka bil. Inte ett dugg konstigt.

pappa4Vi hade en regel när det gällde tävlandet, max 30 mil hemifrån (vem kom på den siffran egentligen? Och inte konstigt att jag tycker att 30 mil är en baggis, testa att åka samma sträcka MED hästtransport!). Jag lusläste tävlingskalendern när den kom. Sedan satte vi oss med varsin kalender (obs att jag nu var i 12-års åldern när vi började med detta, OBS!) och synkade vilka tävlingar vi kunde åka på under året. ”Men detta är en tävling jag MÅSTE på, det är faktiskt allsvenskan!” Pusslande och flyttande. Skall även tilläggas att min far är en 110km/h-människa med tusen bollar i luften och som fortfarande vid den ringa åldern av 82 år reser jorden runt, då kan ni ju ana hur det var då…

Att coacha mig har definitivt inte varit det enklaste. Jag vet preciiiis hur jag vill ha saker och ting. Gå banan ihop. Diskutera strategier. Göra iordning inför tävlingen. Värma upp. Tävla. Plocka ihop efter både lyckade tävlingar med rosetter och ärovarv samt tävlingar jag helst ville glömma för all framtid. Kyla på vintern. Åh, iskalla ridhusläktare. Stekheta sommardagar – minns du New Forest SM i Gislaved(?). Det var så varmt att man fick hämta dunkar med vatten för att kyla hästarna och stå med dem i skuggan… Glädjetårar och rädsletårar (efter att tex ha dundrat rakt in i ett hinder efter en avflygning) har han fått handskas med.

pappa5

På bilden firar vi pappas 80-årsdag med en ridtur runt Djurgården. Alltså, han är så jäkla cool min sportfarsa! Bästa ever, alla tiders och… min stora inspirationskälla.

Ett galet minne: det är januari. Vi vaknar till snökaos. Snöat hela natten och de går ut med varningar att inte ge sig ut på vägarna. Men hallåå!! Det är tävling i Varberg (bodde då i Viskafors utanför Borås). Klart vi åker. Varken pappa eller jag bangar en tävling – faktum är att vi aldrig hoppat en tävling… aldrig funnits i vår världsbild att göra det. Bara ta sig till stallet och fixa iordning allt lite fortare för att komma iväg tidigare. 30km/h vissa sträckor. Pappa hade gjort ett tidsschema för körningen, håller vi inte det vänder vi. Tänk nu att detta är 6-tiden på morgonen… vinter. Lyckades vi komma fram? Givetvis! Har vi satt upp ett mål tar vi oss dit – kanske tar lite längre tid än vi tänkt men fram kommer vi. Punkt! Hur det gick? Inte en aning, dvs troligen dåligt. Men kul hade vi, som alltid. Stolta är vi fortfarande!

Är så oändligt tacksam för all tid jag har fått tillbringa ihop med min kloka far – Tack, tack och TACK!

3 thoughts on “Glad fars dag #Sportfarsa nummer ett – eller TACK för all tid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s