Cause we LOVE it!!

xterra triathlonBästa tänkbara passen bara fortsätter att passera. Påskhelgen bjöd på det absolut tuffaste passet ever. M är ett matematiskt geni och räknade på hur en jaktstart med maxpuls skulle kunna genomföras. Det blev ett brickpass där han startade och jag skulle jaga ifatt. Uträkningen var att jag skulle nå honom på slutet av banan… och H_VETE vad jag fick jobba. Pulsen i löpningen (efter cykling) låg på 183 bpm. Pulsen sprängde bokstavligen i huvudet på mig!

När jag äntligen såg M på slutsträckan ÖKADE han givetvis och jag trodde att jag skulle explodera i slutspurten. BÄSTA, bästa tänkbara träningspass. Vilket upplägg – och ja, detta upplägg fungerar troligen extra bra på mig eftersom jag har en tävlingsdjävul på axeln som röker på alla möjliga former av substanser. Vet inte ens om det är horn som växer ut eller … jag tror att det är horn, svans OCH vingar. Rubbet! Just bring it on.  

I’m a machine!

Hårda pass har som sagt avlöst varandra och jag känner mig oerhört lycklig lottad av att ha en stark kropp som köper alla idéer. Det har givetvis inte kommit gratis, har kört sjukgymnastik á la PT-Andreas (= ingen dans på rosor) och styrka dagligen – vilket har gett grymma resultat. Vill att alla inser hur mycket de där 20-30 min passen betyder för kroppen att hålla ihop. Speciellt när vi drar igenom skogen Ötillö-style med tröskel/maxpuls, där du inte hinner uppfatta hur terrängen foten landar i ser ut. Omtöcknad av mjölksyra, smågrenar som slår smalbenen frenetiskt och samtidigt försöka undvika att få ögonen utpetade. DÅ vill du vara stark rakt igenom. Ha en kropp som bara tar upp underlaget och gör den till en fördel. Att våga trycka på i en utförsbacke i en kraftledningsgata – det vill säga INGEN jämn yta. Våga sätta ner foten och lita på att underlag och fart kan parera upp varandra. Har jag någon gång nämnt mycket jag älskar att springa terräng? Fuck asfalt!  

Vårt senaste backpass (löp upp och ner för skidbacken på Lidingö) var en promenad i jämförelse med trailpasset häromdagen. Men, backar e rikitgt goa *västgötska* och att ha rovdjuren med sig är ren inspiration. De där båda tar aldrig slut, och när jag släpar mig till bilen med svetten svidande i ögonen ser de förvånade ut:

VA, skall vi inte köra en vända till??!!

 agilitybana agility

Såklart! Någon som behöver lite agilityinspiration – Håll till godo! asgrym övning😀 Kom i håg: kör banan på TRE olika sätt, lovat att handlingsalternativen som finns är oändliga. Bring it on! You can do it!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s