Jag tror inte att det är någon större chock att Jenny Wibäck och jag delar många tankar & värderingar. Nyligen har hon gjort ett riktigt bra inlägg om de nya lydnadsreglerna. Läs gärna det och fundera över dina egna tankar om prestation, precision & glädje.
Rubriken kommer ifrån ett avsnitt av I huvudet på Gunde Svan, när han möter Carolina Klüft. Hans förvåning över hennes attityd är uppenbar. Har du inte lyssnat på hennes sommarprat eller läst hennes bok tycker jag att du ska göra det. Det ger perspektiv på vad en VINNARE är – eller kan vara!
Även Nils vad der Poel är en person att reflektera kring när det gäller prestation & glädje. I hans (eminenta!!!) text går det inte att missta att för att kunna prestera på den absoluta toppnivå och träna så som han gör behöver han göra som väldigt få andra gör. För att orka. För att bibehålla motivation. För att ha GLÄDJEN!
Jag ÄLSKAR tvärvetenskap, och både hundträning och mental träning är för mig extremt lika. Jag är helt, fullkomligt, övertygad om att vi behöver lyfta blicken och se utanför boxen. Det är så lätt att göra som alla andra – och med det sållas många talanger (jag ogillar det ordet, men känner att det beskriver det jag söker på mest lämpligt sätt) som hade kunnat blomma ut med en annan prestationsattityd. När jag intervjuade Håkan Loob i Mentala mästare för fem år sedan kom vi att prata om den amerikanska mentaliteten. Hur det bara var han och ngn mer i laget som valde att gå till en mental tränare. Detta eftersom de andra ansåg sig redan vara mentalt tuffa och inte behövde sådant tjafs. Vår diskussion var kring hur många som föll bort pga detta, att de inte passande in i det tuffare systemet, MEN… att dessa mycket väl kan prestera på den absoluta toppen med en annan attityd – tn tillåtande attityd.
Känner hur jag glider från ämnet. Du behöver plocka dina guldkorn. Det DU behöver läsa. Du behöver absolut inte hålla med. Låt oss ta detta ett steg till och diskutera. Vi behöver det för att förstå – för att veta vad vi egentligen menar & vill.
Ok. Det jag vill säga att jag verkligen tycker att vi alla behöver ta ett steg tillbaka och se på vad tex välfärd innebär: för både en själv och sin hund. Välfärd är något jag jobbat extremt mycket med i egenskap av djurtränare… välfärd för individen och vad det är värt i förhållande till vad vi ska lära individen. Vad är en prestation värd – till vilket pris vill jag uppnå en prestation?
Kör i vind – vad får du för tankar om det Jenny & jag skriver om?
Kommer inte ihåg när jag ramlade över Freddy Kalas Jovial, men direkt när jag hörde texten kände jag: JAG!
För 10 år sedan skrev jag ett inlägg ”Så länge det fungerar tänker jag fortsätta vara LYCKLIG” och jag nickar… ja jag vägrar flytta på mig. Jag vägrar ändra mig. Jag är den jag är och jag är hög på livet. Jag ser att kärlek, glädje och lycka GER.
Just nu bjuder dessutom livet upp till dans. Det händer oändligt många möjligheter nu. Förundras över ketchupeffekten, och påminner mig själv om att varför ketchupen sprutar är för att JAG skapat förutsättningar, sått frön och agerar.
Vad händer?
Jag ska läsa en fantastiskt spännande kurs nu i vintervår (Mästerskapscoachning). En del av kursen handlar om att hitta en mentor och på FÖRSTA mailet fick jag YES! En mentor i världsklass – jag går på moln, hoppar och snurrar av glädje. Att plugga handlar om att ta ansvar för den kunskap du erhåller och… jag kommer att göra ALLT i min makt för att MAXIMERA denna kurs! (yes, maximerat är ett motto).
I morse hade jag glädjen att få förtroendet att ha frukostdejt med gänget på RF-SISU Vg – det är en ynnest att få jobba med det jag älskar, ha förtroendet av ledande organisationer att få till ytterligare samarbeten. Den största komplimangen och recensionen en egenföretagare kan få är att få komma igen, och igen… och igen. Ser verkligen fram emot vad detta året kan ge när det gäller idrott, företag och mental träning!
I mars börjar UNDERDOGs att sändas i SVT. Såklart är det både superspännande och asnervöst! Än är det mycket jobb för att få ihop allt och det är galet lärorikt.
Förutom ovan punkter är det så mycket mer äventyr som väntar, så många samarbeten både här i Sverige och i resten av norden.
NU KÖR VI!
ps. i slutet av februari börjar onlinekursen i belöningsutveckling Think outside the candy box, haka på vettja!
För 13 år sedan skrev jag ett inlägg om ”samlade tips till VP” inför Ozelots vallhundsprov. Tretton år sedan. En evighet och ett ögonblick. Detta år är det dags igen. Denna gång tillsammans med min älskade Fossa vid min sida.
Har börjat kika på upplägget. Förändringarna ligger i L-rännan och delningen. Fått tipset att träna på IK-1, så det kommer att planeras in ett par IK-1 innan VP. När var hur får vi se när schemat för tävlingarna kommer ut.
Jag längtar något enormt ut till stolpen, och jag känner en stor tillförsikt inför vallsäsongen då vi har alla möjligheter att prestera . Allt ligger i vår hållbarhet och prioritering av tid 🙂
Förutsättningarna är optimala – och det vill vi ta tillvara på!
Varsamt lyfter jag upp dig och håller dig ömt och samtidigt fast. Du sprattlar av glädje & nyfikenhet på livet. Vill inte tappa dig. Du är så fin, och du är min alldeles egna bästa vän. Tillsammans är vi oövervinnliga och har oändliga möjligheter. Med dig kommer jag att kunna göra så många roliga saker. Vi kan, tillsammans!
Äventyr och utmaningar är något som du kan tycka är jobbigt till en början, det vet jag. Vet du min fina vän, jag finns här och kommer att peppa dig hela tiden. Vara ett stöd för dig. När du tvekar är jag dit ankare. När du känner rädsla kommer jag varsamt lägga armen om dig och viska: vi kan, tillsammans.
För så är det. Vi kan. Det kanske tar tid ibland. Tid är ok. Vi låter det ta den tid det tar, Jag ger dig tid att navigera. Att lära. Att förstå. För när du väl förstått går du in med ett sådant självförtroende att det smittar av sig på mig. Jag känner hur VI växer allt mer. För du och jag, vi är ett. Vi är samma och ändå två. Vi är ett sammanlänkat team. Det innebär att jag ger dig energi. Du ger mig energi. Vi två ger varandra så mycket, om vi vill, tillsammans.
Men, vi kan också ta av varandra. Om jag är osäker kan min rädsla piska dig. Du kryper ihop och vågar inte fram, inte ens försöka. För rädsla för vad rösten ska säga. Du kan ändå inte. Du är värdelös. Vem tror du att du är. Med de orden blir du Afzelius & Wiehes fågel:
Då kurar mitt hjärtas fågel på tallens lägsta gren med svarta sorgsna ögon och själen tung som sten
Fast du är inte mitt hjärtas fågel. Du är ju min älskade bästa vän. Du. Min allra älskade bästa vän; hjärnan.
Har sagt det förr och säger det om och om igen. Hundträning och mental träning är samma lika. Är du snäll, stödjande och vägledande kommer ni att tillsammans blomma. Känna tillit och se på varandra med ögon av kärlek. Men… om jag istället förminskar, piskar och ignorerar min älskade vän hunden, eller hjärnan, kryper den ihop och kommer inte att våga. Så snälla. Var mot din hjärna så som du är mot din hund. Krama om den. Tala om hur fin den är. Hur ni två kan, tillsammans.
Vad vill du säga till din hjärna idag medan du kramar om den?
Första januari. Dagen då vi vaknar med en känsla av nu jäklar! från och med idag ska… vill … kommer … ja ni vet. Nyårslöften etc. Vi står inför ett år av oskrivna blad. Dags att… ja vadå?
GET THE BEHAVIOUR
För många år sedan gick jag en djurtränarutbildning för Bob Bailey, the one and only. En sak som verkligen fastnade hos mig från den utbildningen var att verkligen nyttja de verktyg en har för att få beteendet.
Just under den perioden var shaping det ”finaste” en som hundtränare kunde pyssla med; att successivt skapa beteendet. Bob använde gärna prompter och olika verktyg för att få beteendet – om det nu var det som gjorde att beteendet kom fram. Keep it simple smarty!
Vad har det djurträning med nyår att göra? Jo, nyår är en promt. En target. En extern belöning. När är många gånger motivationen som starkast – när en startar upp! Nyår är en nystart som skapar en känsla som vi vill åt. NU kan jag. NU är det dags! Varför inte använda den för att skapa vanor och därmed beteenden (!) som vi vill ha.
Många startar starkt, men… ja ni vet. Efter ett par dagar eller veckor så falnar lågan. Ett tips är att nyttja känslan från nystarter och starta om på nytt i omgångar. För det är onekligen så att nystarter är en fantastisk katalysator, som sedan behöver kontinuitet. Använd kraften och starta om i omgångar – för att sedan ha etablerat vanan som ger regelbundenhet.
Vi har nystarter varje kvartal, månad, vecka! Whatever freaking creates the behaviour – whenever, do it! Om det är nystarter som skapar energi – kör på det!
Vad är din relation till nystarter?
Själv älskar jag både nyår och starten på höstterminen. För mig är det två ”tider” som är fyllda av härlig känsla av empowerment*!
Glada hälsningar EM 🙂
Empowerment *: handlar om att stärka individens egen förmåga att hantera sin situation, att påverka och styra sin egen vardag och stärka sina egna resurser.
Kommer inte ihåg när jag började med årets ord… men det är iaf minst en 8-10 år nu. Ord har kommit och gått. En grundtanke för mig är att ord jag väljer inte försvinner. Istället har jag byggt in dem i mitt eget system. Lite som att bygga in vanor i livet.
Vi har de senaste dagarna blickat bakåt. Processat året som gått på alla tänkbara sätt. Månad för månad. Vridit och vänt på olika stenar. Förra året, 2022, valde jag ordet ödmjukhet. Jag gick in i året med vetskapen om att det skulle bli ett tufft år. Bat hade dött och jag visste att både Pappa & Ozelot skulle försvinna.
Idag, den sista december 2022, känner jag tillförsikt inför nästa år. En känsla jag saknade förra årsskiftet.
Jag har idag en känsla av att blicka framåt. Känner hur hjärtat slår. Nyfikenheten fladdrar i magen. Möjligheternas år väntar. Ett år jag kommer att fylla med passion.
Yes. PASSION är mitt ord för 2023. Jag har så mycket passion och eld i mitt system. Alltid haft. Känner hur lågan som falnade 2021 börjar ta kraft igen. Lågan får öka i kraft i sin egen takt. Även som svag är den kraftfull. Som stark är den oövervinnlig. Jag vet, för lågan jag har inom mig har härjat tidigare. Ja, hela mitt liv har den där inre elden funnits inom mig. Och jag älskar känslan den ger mig.
Min alldeles egna eld. Min passion ❤️
Vad känner jag passion till? Kärlek. Puls. Nyfikenhet. Utveckling.
Vilket ord har du för ditt kommande år?
Kanske väljer du flera ord – allt är OK. Det bästa är att DU bestämmer. Det är du som är författaren till ditt liv. Något jag alltid tar med mig som mental tränare och agility coach. Du känner dig själv och din hund bäst. Jag är en vägledare som ger tips och öppnar upp sinnet. Sedan är det upp till dig. Du vet svaren. Hur hamnade jag här… vi är på årets ord (observera att när jag skriver så är ORD både i singular och plural… älsk!).
Om jag nu ska göra MER av något behöver jag göra mindre av annat. Balans och harmoni kallas det tydligen. Jag är väldigt medveten om vilka hinder jag har framför mig. Är du medveten om vad som hindrar dig?
Hinder 1. Skynda skynda! Jag har en skyndaklocka som är så galet hårt inrotat i mig. I vanliga fall uppskattar jag min skyndaklocka, som gör att jag ALDRIG kommer försent eller missar en deadline. Men, jag har identifierat att skyndaklockan begränsar mig. För att ta ett exempel har jag alltid bråttom hem. Det ligger ju kvar från skolan och när en först skulle skynda till stallet och sedan skynda hem till hundarna som satt ensamma i lägenheten. ”Vill du följa med ut på stan?” är en fråga jag ALLTID sagt nej till, måste skynda hem. ”Men en långpromenad om 30 min?”
Hur som haver, jag behöver i år jobba med att jag HAR TID – jag har tid att fixa innan jag ska åka. Jag har tid att dröja kvar för att träna efter kurs. Jag har tid att låta tiden gå.
Mantra: JAG HAR TID – Vill jag ta mig tid?
Hinder 2. Skrolltid. I mångt och mycket är min mobil mitt arbetsredskap, men jag har en tendens att fastna i skrollande. Särskilt den där timmen innan jag ska någonstans ”för jag har inte tid att påbörja något ändå”. Förr hade jag alltid en bok i bilen som jag läste medan jag väntade på mina vänner (jag har ALLTID varit i tid, ganska mycket för tidigt i tid…) och idag blir det Instagram. Nu under jul har jag läst, skrivit & fotat mycket. Det är bra för mig. Det är inte skärmen i sig som är ett problem, det är det monotona skrollandet som jag vill få konstruktivt 🙂 Jag har påbörjat det under julen och ska fortsätta in på nya året.
Mantra: Vill jag skrolla eller skapa?
Hinder 3. Vilken lyx… jag kan bara se två hinder i dagsläget. Tacksam att det är just de två hindren jag har, för båda har jag enskilt full kontroll på. Nu ser jag verkligen fram emot att få träna på dessa. Utveckla min förmåga att hantera dem på bästa sätt.
Varför har du frågor som mantran?
Frågor är ett mjukare sätt att ”affirmera” och ger dig kontroll. Du behöver inte övertyga dig om något du (eventuellt) inte är övertygad om. DU får chansen att stanna upp, reflektera och framförallt bestämma vad du VILL GÖRA / RESPONDERA *sitter och klappar händerna nu* Tänk dig att frågan är det som sker mellan att du tänker göra något utan att ha reflekterat över det och faktiskt gör något som du bestämt dig att göra.
Med ovan skrivet, så är det mycket möjligt att jag svarar: nej idag vill jag skynda hem för att jag vill det, eller just nu vill jag bara skrolla, så det så. Och då är det OK! ❤ Då kan det ju vara en chans för mig att fråga mig själv: varför känner du att du har bråttom just nu, eller varför vill du hellre skrolla?
Har du några hinder som du vill identifiera? vad skulle kunna vara en bra fråga för dig att ställa dig?
Snart är det nyår. För många är det en tid att utvärdera och planera. Jag har några frågor jag ställer mig själv som hjälper mig att reflektera över vad jag gjort och vad jag vill göra.
En av de första frågorna handlar om MER – vad vill jag Eva Marie göra mer av?
Givetvis skulle jag kunna skriva om att äta rätt, träna mer och … ja ni vet det vanliga 🙂 jag vill vara mer specifik. Hitta rätt våglängd. Varför? För att öka sannolikheten att jag också gör MER av det jag vill göra mer av!
Ok! Är du redo? Är Jag redo?
HELL YEAH – Let’s do this!
Mer 1. Utvecklas tillsammans med andra. Mycket i mitt arbete är enskilt och det är ngt jag trivs med. Samtidigt, om jag gör som jag alltid gjort… du vet, då får jag det jag alltid fått 🙂 För att utveckla mitt eget perspektiv behöver jag kliva ur min bubbla. Bollen är satt i rullning och jag är tacksam att den rullar på så fint som den gör. Enda är att jag önskar att snart är nu. För mitt tålamod är riktigt underutvecklat…
Mer 2. Vidareutveckling av min profession. Det är nu sex år sedan jag aktivt pluggade. Nu känner jag att det är dags att starta upp studierna igen. Att plugga är att vidga sina vyer (se där, mer 2 slår an till mer 1) och jag kom in på en fantastisk utbildning:”Mästerskapscoaching – Coachens roll i prestationsutveckling mot internationella mästerskap”. Känns som att det står mitt namn på kursen, och jag ser mycket fram emot hur jag får in än fler verktyg i min mentala verktygslåda. En verktygslåda jag hoppas DU är intresserad av att kika ner i.
Mer 3. Jag vill stanna upp och reflektera oftare. ”Vad är viktigt just nu?” står det på min svarta tavla i kontoret. Tycker om den frågan – det gör att jag kan välja min aktivitet. Bästa sättet för mig att jobba med reflektion är Mindfulness. Jag älskar appen Headspace och har aktivt jobbat med den i perioder under de sista sju åren. Sju åren… galet. Desto mer jag lär mig om mindfulness, ju mer förstår jag kraften i verktyget. Reflektionen kommer göra att jag tar ett steg bakåt i hundträningen och ser vad som behövs just nu. Reflektionen kommer att hjälpa mig att fatta beslut som slår an till mina värderingar. Reflektionen kommer att hjälpa mig att tacka ja eller nej.
I nästa inlägg vill jag identifiera hinder som jag kan stöta på. Vill du följa med? Svara gärna på frågorna du också.
Nu är det december och dags att göra en årssammanfattning. Hur sjutton ska jag lyckas göra en sammanfattning av detta året. Ett år kantat av sorg, sjukdom och saknad. Av nya möjligheter. Ett år inte likt något annat år jag någonsin har levt. Känslomässig berg-o-dal-bana. Jag känner en enorm ödmjukhet inför att vi inte vet vad framtiden har att erbjuda. Samtidigt, en ödmjukhet till att det löser sig. På ett eller annat sätt ordnar det sig alltid, som min pappa skulle ha sagt. Tar ett djupt andetag. Detta kommer vara en rörig årssammanfattning. Det får vara ok. För det har varit en rörigt år. och du… kom ihåg:
“Alla du möter kämpar med någonting som du inte vet om. Var snäll. Alltid.”.
Jag gjorde aldrig ngn sammanfattning av 2021; den vintern försvann som i ett töcken av sorg & sjukdom. Varje år väljer jag ett ord som jag har som ledord, och ordet för 2022 var ödmjukhet. Ödmjukhet inför saker som sker och händer. Ödmjukhet gentemot de jag möter. Ödmjuk inför mina egna begränsningar och behov. Aldrig hade jag trott att ett ord kunde vara så viktigt ❤ För ödmjukhet var precis vad jag fick uppleva och behövde.
November 2021 gick vår älskade hund Bat tragiskt och helt oväntat bort. Samtidigt låg min pappa väldigt sjuk och vandrade även han vidare till andra sidan under februari 2022. Älskade ni, så saknade! ❤
Sorg kan drabba en olika, men för egen del ledde dessa tragedier till att jag blev sjuk. Väldigt sjuk. Under tre månader var jag mer eller mindre sängliggande & åkte in och ut från akuten med obeskrivlig smärta i huvudet. Det var först i slutet av mars jag tillfrisknade och kunde börja leva & bygga upp mig själv igen.
I januari, mitt under min sjukdomsperiod fyllde jag 40 år. Blev inget firande av förklarliga skäl. Däremot blev jag otroligt fint uppvaktad av vänner omkring mig ❤ Ni vet vilka ni är och jag är så oerhört tacksam för den uppmärksamhet ni gav mig. Verkligen ett ljus i mörkret, även om jag just då inte orkade svara ordentligt. TACK!
Tillbaka till november. Samma dag som Bat insjuknade pratade jag med min vän Linda om att Ozelot blivit allt sämre och kanske inte kommer att överleva vintern. När Bat två dagar senare inte längre var med oss växte paniken inom mig. Att ha bara en hund är helt otänkbart för mig – jag respekterar andras val, men för mig är det inte etologiskt ok att bara ha en hund. Snart skulle Fossa bli ensamhund. Plötsligt kände jag en stress och ett måste att skaffa ännu en hund, helst NU. Sökandet var till en början maniskt, men som jag skrev om Ozelot häromdagen blev hon mirakulöst piggare och piggare. Det var som att hon verkligen kände att ”jag kan inte bli sjuk, jag kan inte lämna dem nu” och vi fick verkligen ett helt bonusår tillsammans till. Ett år hon varit genuin pigg och frisk. Därför kunde jag avvakta att skaffa en hund till och när Karin berättade om en kull de skulle få till våren kändes det helt rätt. I maj hämtade vi hem QuiQue (honungsgrävling på spanska) från Norge.
QuiQue kom in som en virvelstorm och är helt klart en bidragande anledning till att Ozelot levde upp. Valpar har den effekten på äldre hundar.
April, maj & juni handlade bara om jobb. Försöka återställa allt som stått still under årets första månader. Lycka är att ha ett jobb en älskar – och får möta så mycket kärlek när jag arbetar. Oändligt tacksam och ödmjuk inför den genuina grund jag byggt upp under flera år – du är riktigt bra Eva-Marie, riktigt riktigt bra!
Äntligen sommar och lång ledighet! Tid för återhämtning… trodde jag =) jag blev kontaktad av Nexiko och det bestämdes att jag skulle bli agilitycoach i deras SVT-satsning Underdogs. Semestern blev halverad och åtta veckors inspelning tog snurr. Resor fram & tillbaka till Stockholm och en obeskrivlig upplevelse. Trivdes som fisken i vattnet med att få träna fantastiska hundar och deras fina ägare samtidigt som det hela spelades in. Oj vad jag tyckte detta var roligt. Ser fram emot när det hela sänds på SVT och är så TACKSAM för att ha fått uppleva detta!
Först när hösten kom insåg jag att större delen av tiden QuiQue varit i vår ägo har jag jobbat, rest massor och inte haft tid att lägga den grunden jag velat hos henne. Det var bara att se på det hela med ödmjuka ögon och sätta igång att bygga upp relationen. Det hela gick jättebra och jag känner en enorm tacksamhet över att ha fått göra denna resan med henne. Kan jag – kan andra och det är aldrig försent. Ibland sker saker – kallas tydligen livet – och det är Ok. Vi får vara ödmjuka inför att var sak har sin tid, och ibland får vissa saker göras annorlunda än en brukar. Det är OK.
Fossa har varit helt fantastisk under hela detta år. Min bästa vän i vått och torrt.Vi har inte kunnat träna eller tävla i den utsträckning som vi har velat. Jag har verkligen behövt prioritera min tid; då har tävling och träning hamnat långt ner på listan. Samtidigt, det vi har åstadkommit tillsammans har varit super! Idag är hon uppflyttad till agility 3 och hopp 2, vi har väldigt fina grunder i vallningen inför nästa säsong och vi ÄR ett superteam. Hon var en självklar sidekick till mig under inspelningarna av Underdogs och en mer älskad tv-hund är svår att finna. ALLA ville klappa och prova på agility med henne. Hon levde livet, hängde med på ALLT vi presenterade och jag är så galet imponerad av hela hennes väsen. En av de coolaste hundar jag känner! Nu är hon på vintervila i sex veckor. När vi sätter igång 2023 ser jag fram emot att faktiskt få träna och tävla henne så som vi vill. Jag vill prioritera oss.
Nu är det december och Ozelot har precis vandrat över regnbågsbron. Det är en blandning av sorg, saknad men också lättnad. När tiden är inne är ett av de svåraste besluten en hundägare kan fatta. Jag ser verkligen 2022 som ett BONUSÅR ihop med Ozelot och jag är oändligt tacksam för varje dag extra vi fått tillsammans. Hon har varit en självklar del av mitt liv de sista 15 åren. När jag pluggade på Linköpings universitet och det enda livet handlade om var agility! Följt av åren med forskning där allt vid sidan av handlade om antal mil i benen. Så galet många mil vi har avverkat tillsammans. De sista åren har hon stått vid min sida när jag blivit mamma, med allt vad det innebär. Hon, som var hunden som inte släppte någon inpå sig, öppnade upp sig som aldrig förr … att hon skulle bli den fantastiska ”barnhunden” hon blev hade jag ALDRIG trott på om ni frågat mig för 10 år sedan. På tal om att vara ödmjuk. TACK min älskade Ozelot, du räddade mig – du har räddat mig så många gånger innan också. Du är och förblir vår bodyguard. Jag vet att du fortsätter att vaka över mig. TACK för att just du varit en stor del av mitt liv. Du lärde mig om integritet, att tillit är något en förtjänar och att vara tillsammans är det allra viktigaste.
Ödmjukhet. Ja, detta året har onekligen handlat om ödmjukhet. Nästa år… då kommer den ödmjukhet som byggts upp ligga som en värmande bomull omkring oss. Nästa år är ödmjukheten inbyggd, och jag kan välja ett nytt ord. Ska smaka på olika ord. Vi får se vad det blir.
TACK till dig som läst allt. Uppskattar det. Hart du själv gjort ngn årssammanfattning? Kan du inte länka i kommentaren så att jag får läsa. Ta del av ditt liv.
Våren 2020 läste jag flera kommentarer på olika forum där förare beskrev hur de funderar på att ge upp sin hund eftersom den inte ville ta leksak som belöning. Flera instruktörer hade sagt ”Får du inte hunden att kampa, hämta, lämna kommer du inte få ut maximalt av träningen, du kommer inte få hunden att arbeta så explosivt som just denna sport kräver. Fortsätt jobba med belöningen, vi behöver få hunden att tycka om att kampa.” Kulmen kom när en förare skrev att hon funderade på att sluta träna med sin hund ”det är väl ingen idé att fortsätta träna när jag ändå inte lyckas få den att kampa”.
Jag bokstavligen kokade. Vad är det för SKITSNACK om att det enda som verkligen får din hund att prestera max är att få den att leka med en leksak. Leksaker är fantastiska och jag jobbar massor med leksak. MEN att säga att en hund MÅSTE kunna belönas med leksak gör mig bokstavligen skogstokig!
EN BELÖNING ÄR NÅGOT SOM DIN HUND SER SOM EN BELÖNING och
HUR belöningen levereras är viktigare än VAD belöningen är!
Därför skapade jag onlinekursen Think outside the candybox där vi jobbar uteslutande med GODIS som belöning. Vi ser på alla de möjligheter som godis har. Vi går dessutom igenom de teoretiska delarna kring belöningar. Lär oss helt enkelt ALLT om belöningar – och hur vi kan nyttja dem så effektivt det bara går. Vet du vad det allra häftigaste med denna kurs har varit. Fler av de som gått denna kurs, där vi enbart fokuserar på godis, godis och ännu mera godis… har i slutet av kursen hundar som leker med leksaker.
WHAT tänker du?! Hur är det möjligt? Ja, helt enkelt för att motivation föder motivation och att faktiskt börja med det som är förstärkande på riktigt kommer att generera en vilja att samarbeta och träna. DU blir kul och nu när du är förstärkande ”på riktigt” i hundens ögon kan den se potential i fler belöningar som du erbjuder.
Belöningar är nyckeln till allt i hundträningen – vare sig det gäller att få explosivitet eller för att få ett lugn. Vi har verktygen som kan hjälpa hunden att hitta rätt och genom att experimentera vad just DIN hund behöver kan du få ut så mycket mer av er träning!
Den 27 februari drar vi igång en kursomgång ONLINE igen – läs mer här – kursen hålls på FACEBOOK där det släpps inlägg 1-2 ggr/ vecka. Du tittar på veckans film eller läser veckans inlägg och gör uppgiften kopplat till veckans uppdrag när det passar dig. Vi diskuterar och reflekterar i din egna tråd på Facebook. Samtidigt som du gör din egen resa kan du följa de andras resa – vad ger jag för tips till olika typer av ekipage. Ja, för detta är en kurs där vi individanpassar!
BONUS: ALLT ligger kvar för dig att komma tillbaka till. OCH om jag uppdaterar materialet i kursen längre fram uppdaterar jag även de tidigare kurserna.
Haka på! Lär dig mer om hundträning och framförallt BELÖNINGAR med fokus på GODIS! För du vet, alla vill inte kampa och alla kan heller inte kampa – då är det ju super att vi har fler belöningar i väskan att ta till! =D
Team Propiraya 