Outdoor gym eller styrketräningspromenad för din hund

Outdoor gym eller styrketräningspromenad för din hund

wergård dog gymHållit ett par hoppteknikskurser i höst. Lika fantastiskt roligt varenda gång! Det är spännande att se olika individer lösa problem och även olika individers behov. En anledning vi jobbar med hoppteknik är för att vi vill stärka hundarna, göra dem redo för de påfrestningar de kommer möta på tävlingsbanan. Förutom hoppteknik uppmuntrar jag mina deltagare att skapa ett outdoor grym promenad, en styrketräningsbana för hund.

Börja med att promenera till skogen, så att hunden är rejält uppvärmd. Sedan börjar ni jobba på vad naturen erbjuder. Några tips:

Klättra på stenar: här handlar det inte om att hoppa upp på en sten utan att klättra upp. Enklast om du håller en godis framför nosen som dels lockar hunden uppåt och delvis bromsar så att den inte kastar sig upp. Ha gärna en sten med mycket mossa = bättre fäste och lättare att klättra.

Väl upp skall hunden även ta sig ner, långsamt. Jobbigt som sjutton. Upprepa en fem sex gånger.

bild 3 bild 5

bild 1Hoppa upp på stockar och stenar: klassiska övningar. Perfekt att lära hunden att söka upp högre objekt i naturen att ta sig upp på. Snart har du en hund som jobbar för sin kvällsmat (eller frukost) genom att leta upp saker i skogen att hoppa upp på. Aktiverar både hjärna och hjärta.

Vill du göra det svårare? Försök att hitta instabila – men självklart inte farliga – föremål hunden kan hoppa upp på och balansera på. Se på vår instagramsida PROPIRAYA för hur det kan se ut. Rikitgt bra för de allra minsta stabiliserande musklerna.

Skritta i lingonriset: koppla upp hunden och låt den långsamt ta sig fram i terrängen. Skritt gör att hunden får jobba med hela kroppen. Tänk på storleken på din hund. Piraya behöver inte skritta i lingonris, för henne räcker det med en gräsmatta. Ozz och Bat däremot får jobba på i skogen.

Många menar att deras hundar inte kan skritta. De är för heta. Men… testa i något högre gräs eller lingonris och var lite envis. Använd godis framför nosen. Snart skall du se att hunden skrittar fram. Se länk för att lära dig hur gångarten skritt ser ut.

För att relatera till hoppteknik har jag även på olika platser i skogarna på Lidingö (…) byggt serier med Studshopp. Tagit lite olika naturmaterial (grenar, stenar och stockar) för att få ihop en kombination på en fyra till sex studs. Kör detta ett par gånger och ni jobbar verkligen igenom spänsten och styrkan hos era hundar.

Kör hårt och använd fantasin! Finns hur mycket som helst att göra på promenaderna. 

Drömmen om ELITEN 17 maj

 

Är du sugen på att gå på föreläsning? Den 17 maj är Carin Bengtsson och jag inbjudna att köra ”Drömmen om eliten del 2” i Klickerförlagets regi. Tror att det kommer att bli en helt fantastiskt inspirerande dag – superglad att jag kan få vara en del av den! Särskilt som jag idag varit på möte med SIPF– Stockholm, så sjukt inspirerande att hänga med andra som jobbar med idrottspsykologi.

I övrigt har det varit sjukt intensivt sista tiden. Varit i Borås och Köpenhamn. Hunnit träna Sund med hund Maries Kenzo. Sjukt rolig liten kines som verkligen jobbade hårt, Herr Duracell. En sväng till Elin för att planera vårens Run with your dog! Seriöst, det kommer att bli så sjukt bra!! Ser massor fram emot den dagen.

Image-1Förutom det har det blivit en del MTB med rovdjuren, fan vad de är balla. Världens bästa! I dag har vi dessutom hunnit med ett agilitypass, första på flera dagar. Byggde upp kombinationen nedan och körde lite olika varianter. Numrerat dem, men körde dem inte i ett sträck, utan i omgångar. Sjukt bra grundträning för lilleman. Kör hårt och slit banan med hälsan!

EMW Hoppkombinationer 1 aprilNu simning!

 

 

Det börjar ljusna och kurstips!!

Image-1Det är bara att konstatera att våren är här. I morse när jag gick ut med hundarna 6.10 så var det gryningsljus och koltrastkvitter. Fullkomligt fantastiskt! Det är mycket just nu och det känns bra. Allt går i ett och mycket av detta är roligt. Med solen kommer ljuset, och det gäller både utomhus och inombords.

En sak jag verkligen försöker tänka på är att fånga dagen. Till exempel gjorde vi en snögubbe i förra veckan då snön kom. Först var jag lite, va fan… snö. Sedan kom jag på mig själv att, nä men asbra, snögubbe nästa! Det vart ju inte den vackraste, och Ozelot åt huvudet efter att bilden tagits, men… vi gjorde årets första snögubbe!

I övrigt har det blivit flera pass i fårhagen och som med allt annat går det framåt. De har även varit instruktörshundar med bravur. Ligger i sina biabäddar och slappar – ja Bat vill ju ha kärlek av alla och visar gärna det, men sköter sig riktigt bra han också. I helgen har vi haft sista omgången av A1-utbildningen och… vad skall jag säga. Fantastiska prova-på-ekipage som guidades av eminenta instruktörsaspiranter. Nu skall de bara skriva provet och skicka det till mig… *hint hint*

I dag gjorde jag personbästa i bassängen, som ni kan läsa om på Runner’s world-bloggen. Och just ja!! Höll på att glömma. Elin och jag bjuder in till RUN with your DOG den 29 maj. Är du sugen på att springa med din hund ANMÄLDIG snarast! Först till kvarn 😀 Mer kan du läsa på vår nylanserade hemsida.

Skärmavbild 2014-02-24 kl. 15.45.37

 

Barmarks SM 2013: dag 3 ”The story”

Image-1

Ni vet ju redan hur det har gått, men vill för min egen del återge dagen för att kunna njuta av den ytterligare. En av anledningarna jag tycker om att blogga – att kunna gå tillbaka, se på bilderna, läsa texten och återuppleva det fantastiska.

Vaknade en timme innan larmet gick. Höften kändes bra och jag hade fått sova hela natten. Tog med hundarna i Noras Stadsskog, fanns en uppmärkt 3-kmslinga. Självklart(…) gick vi fel någonstans, och hamnade helt åt helsike i skogen. Men, vi hittade tillbaka till huset, och både rovdjuren och jag hade fått en ordentlig rastning. Med tanke på att vi kom ut tidigare än beräknat gjorde det verkligen inget att morgonturen tog betydligt längre tid än beräknat. Bara skönt.

Idag var det jakt som gällde. Ville ha fokus framåt, inte bakåt, trots att jag visste att Ramona bara var sekunderna efter oss. Hade också pratat med Ubbe om att ha målet att gå under 12 min (banan var ca 3 km, står 2,7 km men näe, stämmer inte med RunKeeper och tiderna de andra satte). Under intervallerna i Borås i somras låg jag på 4min/km tempo i 5 minuter, och det utan Bat. Målet var att upprepa det i knappt 12 min denna andra dag – Bat gör ju faktiskt en hel del (Tid dag 1: 12.21).

Make every step count! Lika bra att gå ut hårt för att se hur länge det skulle hålla – det var Mikael som sa det innan Kretsloppet, men det gick ju som det gick, dags för revansch! Iväg kom vi, alltså… vilken Fladdermus han är Bat! Sjukt fokuserad i starten, inte ett ljud, sedan bara kör han. Som jag skrev ävenefter första rundan, teamkänslan var helt fantastisk! Denna gång passerade vi inga hundar förrän den sista kilometern, men liksom tidigare fanns det inte tillstymmelse till att bry sig om dem – trots att den ena hunden vi passerade ville komma fram och ”hälsa”. FU sa Bat och drog hårdare.

Denna dag hade jag metallsmak i munnen och verkligen kände hur det brände i varje steg.

Hade även bestämt mig för olika tankar under olika delar av loppet. När jag kom till nedförbackarna tänkte jag på Emelie Forsberg som flyger nedför backarna. Egentligen livsfarligt med en Bat runt midjan, men han älskade det. Jag hade skräckblandad förtjusning. Minsta felsteg och jag hade nog skrapat upp hela mig… Lät benen bara släppa och lita på att min balans skulle se till att fötterna landade rätt för varje steg. Och att ingen sten skulle rulla åt sidan… På den långa raksträckan tänkte jag på när Mikael och jag kappade runt Kype i somras, då jag fick ta i tills det svartnade för ögognen för att ens ha en suck att haka på honom. Uppför fokuserade jag på Elins tassande steg under Ångaloppet. Kan väl säga att jag också tänkte en del andra tankar just i Oslobacken (den enda egentliga jobbiga backen), men vilka de tankarna var censurerar jag. Kan väl säga att frustration kan vara en riktigt bra drivkraft att ta till ibland. Men, förutom i den backen var jag positiv och fokuserade på att jag var ute i spåret med världens finaste och att vi var på väg framåt mot mål i ett jäkla tempo. Gillar att leka med tankar och tycker om att i förväg ha gått igenom vad jag skall foksuera på under olika delar. Känns tryggt.

Innan upploppet passerade vi Marlene och Folke som hakade på. På upploppet hör jag hur tjejerna ropade och hejade. Det lyfte oss och vi satte in ytterliagre spurtmode – att spurta kan vara bland det allra bästasom finns. Behöll det tio meter efter målgång med tanken: vi skall fortsätta att ha fart genom hela tidtagningen! När vi stannade upp var jag helt yr och fullkomligt nöjd med vår prestation – vi hade absolut inte ett uns till att ge! Bästa känslan! Tiden? 11.58. Hell yeah! Förbättring med 23 sekunder. Glädje!

Måste bara inflika det som hände på prisutdelningen och som jag fortfarande garvar åt. Kan ni gissa hur de ropade upp Bat och mig när vi skulle ta emot bronsmedaljen? Märk väl, jag är född i de norrländska skogarna och uppvuxen på västkusten… att då bli uppropad till:

…och på tredje plats har vi en riktigt storstadstjej från Liiidingöööö!!!

Jupp, en riktig storstadstjej. Det är jag det. Humor på högsta nivå. Kanske dags att börja inse vad jag har blivt.

bild

Förutom det individuella loppet hade vi i SBK Stockholms avd. anmält ett stafettlag: Helena S (kick), Helena D (bike) och jag med Ozz (löpning).

Hur det gick? Alltså… vi kom ganska rejält sist. Och anledningen var för att Ozz och jag var sist i mål i första löpsträckan. Mina ben var helt slut, orkade inte trycka på, och Ozz tycker det är roligt att springa men drar inte särskilt mycket. Dessutom fick vi ett s.k. bajsstop redan  i första kurvan – masstart med alla andra hundar är ganska upphetsande och då behövde hon släppa lite på trycket.

 Lycka är att vara en hund och kunna sätta sig var som helst, till och med mitt i banan.

Redan där hamnade vi rejält på efterkälken. Växlingen gick katastrof den också. Just där och då kändes allt lite som ett skämt för min del. MEN ni ser på bilden, sprang med ett leende med min galna djungelkatt (som större delen av sträckan skuttade runt med en pinne). Båda Helenorna gjorde fina rundor, och satsade trots att de fick starta sist i respektive sträcka. STRONGT GJORT!

Måste ju också ge en stor eloge till Sveriges BÄSTA hejarklack och sammansvetsade gäng: HU-gänget från Stockholm! Vilka jäkla brudar ni är, grymmast! 😀

Avslutningsvis minns ni kanske att jag skrev att jag inte kunnat springa sista månaden – sedan Kretsloppet, men OJ vad jag har simmat istället! Vilket märktes, hade en helt annan lungkapacitet än tidigare. Är därför riktigt nöjd med hur min kropp höll ihop det hela och väldigt nöjd med träningsupplägget, just med tanke på att jag inte kunnat springa. Gjorde det bästa möjliga av situationen. Men nu, nu ska jag börja springa igen!!

Dagens bloggfoton är tagna av  Matilda Gabrielsson

Barmarks SM 2013: dag 2

Image-1Dagen började ångestladdat. Vaknade flera gånger natten till idag av att höftböjaren värkte. Ja redan igår när jag gjorde mina övningar kände jag av den. Tankarna snurrade hela natten. Jag skulle aldrig ha åkt. Hur tänkte jag egentligen. Bara kunnat simma i ett par veckor och tro att den skall hålla… Vad gör jag här?! Cyklade ju banan väldigt lugnt igår, men uppenbarligen var det tillräckligt för att väcka bristningarna.

Åkte ändå mot tävlingsplatsen som beräknat, men tankarna fortsatte snurra. 30 min ifrån bestämde jag mig: jag stryker Ozz och kör bara löpningen med Bat. Det är löpningen vi behärskar, så Bike var ändå mer bonus. När jag väl ringt och strukit mig trodde jag att det skulle kännas bättre, men… jag hann ångra mig många gånger. Kunde ju chansa. Kan ju gå. Men samtidigt… skulle det vara värt det? Beslutsångest som aldrig tidigare.

För att skingra tankarna och låta timmarna gå, åkte vi till både Hammarmossens- och Knuthöjdsmossensnaturreservat samt till Hällefors BK och tog slalom några vändor med ung-rovdjuren. Det var riktigt skönt. Natur ger distans. Tävling är inte allt, och som snälla Tone skrev på min Insta:

Det kommer alltid nye sjanser, men man har bare den kroppen man har fått tildelt, så best å passe på den

Det var vad jag behövde läsa för att refokusera och känna mig nöjd med mitt beslut.

Väl på tävlingsplasten minglade jag runt, för att timmen innan start börja värma både mig och Bat. Klockan gick snabbt och snart stod vi i startfållan. Och… vilken Fladdermus jag har!

Han stod tyst. Fokuserad. Tittade ftramåt. När klockan ringde drog han. Och som han drog! Jag får ståpäls när jags er honom framför mig. Hela loppet var han fint fokuserad och vi passerade många hundar utan att han ens vinklade huvudet åt dem. Kunde inte slute le! Kan inte sluta le. Den här känslan av att vara ett team kommer jag att leva länge på, och… i morgon får vi chans att upprepa den! Längtar massor.

Nu i kväll har vi gått flera promenader ihop med Marie & Ubbe med hundar, Bat har fått massage och jag har rollmasserat mina ben. Peppar peppar, jag kände inte av höften när jag sprang. Vilken lycka det också! Klockan är snart 22, men kommer att göra övningarna innan jag lägger mig. De är verkligen något alldeles extra. Känns det som.

Jaha, men resultatet då!? Vi ligger 3:a inför i morgon. 1,5 min efter ledaren och 1 min efter 2:an, och sedan har vi Ramona hack ihäl bara några sekunder efter – så, det är full jakt som gäller. Fan vad det skall bli roligt att jaga järnet – the predators are game on!

Ps. det är snälla Mimmi som har fotat, och hon har lovat fler bilder från upploppet. Verkligen roligt! Tack 🙂 Även hon ligger trea i sin klass, Kickbike. Heja!

 

Barmarks SM 2013: dag 1

20131018-235952.jpg

Första dagen till ända. Började resan vid 11 med att valla och kolla till fåren. Skönt för alla att få röra på sig innan resan till Filipstad.

Första pit stop blev Gälleråsen. Kunde inte låta bli att svänga in för att kika. Hört mycket om stället. Har aldrig varit på race, får bli en to do. Sedan bar det vidare till vårt egentliga pit stop: Lunedets naturreservat. Där hittade vi massor av svamp medan vi knatade runt. Borde lagat till den i kväll, får påminna Marie och Ubbe om det i morgon.

Well, resan fortsatte och väl på plats besiktigades både hundar, cykel och bana. Samtliga godkända! Kommer bli gött lerigt i spåret efter flera hundra hundar kört… Gyttja FTW! Startar med Ozz i Bikeklassen kl 11.35 och Bat i Canicross (löpning) 14.17, 5,xkm respektive 3km. Längtar massor!

Sover gör vi i en ”stuga” (Marie har ingen uppfattning av vad en stuga är, detta är ett hus) ihop med Skånevännerna Marie och Ubbe. Även de har två godkända hundar med sig och skall köra Canicross. I kväll har vi ätit och pratat OCH… jag har givetvis gjort mina övningar. Oh yes, jag är stolt över mig själv. Välbehövliga dessutom.

God natt!

Ps. Glömde. Vi tjuvade även Högbergsfältets naturreservat på väg till Nora. Vi närmar oss årets mål på 31 reservat med stormsteg!

Ps.2 det var även roligt att träffa alla dragvänner från förra vändan. Dragfolk är verkligen härliga !! Varma, glada och härliga 🙂

Reflektion och arbetsmoral

Gårdagens inlägg har gett olika respons – och något som bland annat slog mig av kommentarerna är att det verkar ligga en stor portion kultur i frågan. Såklart är det betydligt mer komplex än det jag målade upp! Verkligen intressant och givande att få kommentarer både här på bloggen, FB och via email – tackar för att få en inblick i era erfarenheter. Oavsett kön, att brinna för något skapar konsekvenser.

10 septTillbaka till verkligheten. Ömmande benhinnor har inneburit att det inte blivit någon löpning sedan nästan en vecka tillbaka – därav all fokus på cykling och simning. Känns bättre, men med Kretsloppet på lördag tar jag det fortsatt lugnt med löpningen.

Därför blev det debut för Bat framför cykeln (bikejoring) och inte under löpning (canicross). För honom har det alltid varit naturligt att dra, och då på ont men nu på gott. Det som jag tyckte bäst om under vår provtur var att han inte drog sådär ”utan hjärna” som han kan göra på promenad. Istället jobbade han i en fin ”lunk”. Berodde även säkert på att han fick jobba framför en cykel som rullar. Motståndet blev mjukare upplevede jag. Hur som helst, han var verkligen jättefin och belöningen efteråt blev att jobba med fåren i fållan och simma i Kottlasjön. Mycket uppskattat!

Skapar nya vanor. Tagit Lanttolife Sofie på orden denna vecka och satt klockan på 5. Vill försöka återerövra våra tidigare morgonvanor, som vi förlorat sedan Stockholmsflytten. Igår vart det lite vajsing, planen var att valla men… det var något för mörkt där vid 5-snåret. Idag planerade vi bättre och var på klubben för agilityträning vid 5.30 – mycket väl utnyttjad tid. Även om hundarna tyckte att vi hade kunnat stanna kvar betydligt längre! Har jag någonsin nämnt att de innehar den bästa tänkbara arbetsmoralen – perfekta inspiratörer. Ändlös energi, vilja och glädje!

”Kom igen ett varv till!”

Inget barmarks-SM för vår del… och en fråga.

Tre dagar kvar tills anmälan till årets barmarks-SM går ut. Tveka inte det minsta – i alla fall inte ni som har Grönt kort och tävlingslicens… – det är helt fantastiskt roligt. Just DO IT! Det är verkligen så roligt som jag beskrev förra året.

Men… i år blir det inget barmarks-SM som sagt. Jag skall till Kenya och föreläsa/coacha djurtränare istället. Det har varit bestämt länge, men… nu är det knappt två veckor kvar till avresa, vaccineringarna är gjorda, pass införskaffat (stulet i somras) – bara visum kvar – så nu vågar jag tro att det verkligen blir av. Skall bli en fantastisk upplevelse. Galet att få vara med om. Plötsligt händer det liksom.

Frågan till er är följande:

Vad vill jag ha för kläder med mig till Kenya? Jag äger ju inte världens största garderob, och hoppas kunna köpa något enkelt där, men… vad skulle du råda mig att ta med mig? Mycket tacksam för svar.

Slutligen vill jag rekommendera A-Cs hemsida, med barmarksskolan. Mycket bra!