Fighterhjälpen – alla skall kunna följa sina drömmar

I lördags var det final i Atleterna; fighternas sista möte. Fantastisk upplevelse att få vara med till slutet. Fantastisk upplevelse att överhuvudtaget vara med om. Så mycket jag har fått prova på och lärt mig; både om mig själv, andra och nya idrottsgrenar.

OCH

Vi vill nu ta chansen att uppmärksamma några mycket viktigare FIGHTERS genom Fighterhjhälpen. De samarbetar med Barncancerfonden och Min Stora Dag med visionen att alla skall ha möjlighet att följa sina drömmar.

FIGHTERHJÄLPEN

Kan vi hjälpa någon att uppfylla sin dröm är det än mer fantastiskt!

Gjort en halvhalt, samlat ihop och ger mig själv en eftergift

Först och främst, tack för att ni delade med er av era tankar kring förra inlägget. Det var flera saker i det ni skrev som gjorde hela situationen klarare och att bara få skriva hjälpte mig. Ta ett steg tilbaka, reflektera över vad det egentligen är jag känner, hantera det och gå vidare på ett eller annat sätt.

Vilket ledde in mig på dagens tankar. Efter SCRUM-inlägget hände något med vallningen. Återigen, när jag skriver reflekterar jag och jag blir mer fokuserad = strukturerad i detta fall. Har lätt för att spinna loss och göra allt. Men, det hinns inte med. Att i helgen få göra en halvhalt, samla ihop rörelsen och sedan släppa på – ja, det var precis vad jag behövde.

Tror att alla har olika medel för att maximera sig själva. När jag skriver maximera tänker jag att vi behöver göra en halvhalt för att samla ihop all power vi besitter  innan vi släpper fram det. Hur vi skapar den halvhalten är beroende på person till person.

I mitt fall är ett av medlen skrivandet. Det blir konkret. Jag tar mig tid att SE. Att tänka ett varv till. Speciellt när jag skriver i bloggen, då det också blir offentligt. Jag tänker fort. Jag skriver förvisso också fort, men… inte lika fort som jag tänker. Dessutom behöver jag gå tillbaka och läsa vad jag skrivt. Det är min ihopsamling. Nu får jag känna eftergiften, och… ja, det känns rätt. Myrsteg framåt.

Hur ger du dig själv chansen att reflektera?

Amerika-rapport

Det var ju flera månader sedan Nessie och jag var i USA, men… bättre sent än aldrig…?

Först var vi i New York. Fokus var shopping, träning och museumbesök. Jag är definitivt inte känd som någon som handlar, något, alls, överhuvudtaget… men nu jäklar! En helt ny träningsklädsgarderob, wohoo!

Oj vad vi garvade åt detta. Vi gick gata upp och gata ner. Jag köpte ingenting. Ingenting. Ingenting. Satt mest på en stol och tittade på de andra som testade, kikade och grejade. Plötsligt kom vi till THE STORE! Tre våningar sport 😀 TRE VÅNINGAR! Efter tre timmar hade de andra fått nog och gick för en öl. Vi fortsatte en stund till. Aldrig gjort av med så mycket pengar i en affär tidigare. Jo, på HÖÖKS när jag var 11 år och skulle få ponny… Lycka! Skrev jag att vi var där tre dagar i rad…?

Hann även med att springa i Central Park. Sol, svett, underbart och… ett måste i NY. Mailade även ett simgäng (NYC Hydras, masters) för att få till simträning, och jag var sååå välkommen. Sprang en 4 km till simhallen en tidig morgon för att simma med dem mellan 6-8. Fick se hur staden vaknade, både dit och hem. När jag kom dit. Vilken upplevelse och vilket bemötande. Hur gulliga (och snabba) som helst. Coachen var super. Blev ett riktigt jävlar-anamma-pass jag sent kommer att glömma. Om jag sprang vilse tillbaka till hotellet? Mmm… kanske. Lite. Förutom löpning och simning tränade vi gym varje morgon. Jetlaggen fick upp oss löjligt tidigt, och … ja, vad göra annars? Bästa coachingen á la Nessie.

Om ni åker till NY så är ett besök på Naturhistoriska ett MÅSTE!! Vilket ställe… hade kunnat stanna där hur länge som helst. Vi valde dessutom bästa dagen, då det var skyfall ute. Perfekt att hänga på museum och titta på dinosaurieskelett och undersöka universum.

Verkligen en urhärlig resa. Och ett par dygn i NY räckte gott och väl, förstår att folk åker dit på en weekend. Fast… det finns mycket kvar att se. Hade varit roligt att besöka fler stadsdelar. Nästa gång…

När vi ändå var i USA kunde vi ju lika gärna hälsa på Sara, Fredrik och deras familj i San Fransisco… hur långt emellan NY ocg SF kan det vara. Ja… inte kollade jag upp det iaf, och… det var en bit kan jag meddela. *gulp*

I SF välkomnades vi med öppna armar av Sara och Fredrik (vi har lärt känna varandra via Vallentuna BK där de gick nybörjarkurs med Zita för mig för flera år sedan, sedan vart de agilitybitna och resten, ja det är historia!). Sara är en sådan där öppen, energifylld och varm person och vi hade det super hemma hos dem! Ser fram emot att läsa hennes reseberättelse från denna sommar, då hon tog med sig två barn och två hundar och flög till Sverige… imponerande! Här har de tävlat och haft svensk sommar, ja givetvis kom även Fredrik över senare. Ett agilitypass hann vi med ihop… nu är de tillbaka i SF.

Började redan första dagen med en rejäl långpromenad/språngmarsch bland kullarna utanför SF. Sedan drog vi vidare för att titta på bron och… håll i er!!! RED WOOD träd i Muir Woods !! Lyckan var total för mig… jag var helt lyrisk. Alltså, galet lyrisk. Tänk er en fyraåring som får ett My Little Pony palats (finns MLP fortfarande?). Detta var helt fantastiskt och får INTE missas. Bland det vackraste jag sett i hela mitt liv.

Givetvis blev det agility. Både träning och tävling. Sara och Texas fick springa, springa och springa! Det blev bara bättre och bättre och bättre. Tror vi alla hade lika roligt. Även Zita. Var kul att åka på agilitytävling i USA. De har ett helt annat system än vi, där du främst tävlar mot dig själv. Nollor är det som räknas. Därför syntes ALLA sorters raser på banan, i ALLA klasser. Det innebar både positiva och negativa sidor. Alla tävlade och det var ytterst mysig stämning, men… det fanns inte jättemånga snabba ekipage. Eftersom du främst tävlade mot dig själv ville de flesta safea. Men vissa blixtrade till och USA är ju definitivt inte okända på pallplatser på VM, så… de kan! En annan sak Sara och jag reflekterade över är att banorna här var ”enklare” och mer flytiga. En annan positiv sak var dagarna som flöt på mycket snabbt!

Förutom hundsnack och vinmys var vi i stan en del. Vilket… köldhål. Eller, vi hade det supervarmt utanför, där vi bodde, och tog inte med oss en tröja in till stan. Borde vi ha gjort. För väl inne blåste det iskyla. Gillade hamndelen mest. Mysigt med piren, alla sjölejon och små boutiqer. Riktigt lyckat att ta en tur dit också!

Just ja. Höll på att glömma. High way one. Fick låna bilen (TACK!!) och sedan körde vi söderut. Vacker vackert vackert. Och älska åka bil. Hamnade på Santa Cruiz beach och piren. Åt mat. Solade på stranden. Badade i det ISKALLA havet och… alltså, hit måste vi igen. Punkt. Eller… lär ju åka tillbaka. Hann inte med Las Vegas… finns alltså anledning att ta flyget igen. Och, vi hittade ytterligare en sportbutik på vägen. Kan vara så att vi hängde där en bra stund också…

Vi får väl se när vi åker över igen…

 

min frihet – mitt liv

Vem avgör hur jag skall leva mitt liv? Vem avgör vad som är viktigt i mitt liv? Vem?

Det är min frihet. Mitt val. Mitt liv

 

Gör mer av det som är roligt

Sista inlägget. Där vid påsk. Skrev jag om att leva nu. Gör som DU vill … ni vet, Det är ju faktiuskt så att jag tycker att vi bör göra mer av det roliga. Det innebär dock att lite av det nödvändiga blir lidande, som t.ex. dammsugning. Mycket nedprioriterad syssla hemma hos mig, och ja, mina tre hundar, i ett etta, på 35 kvm. Just let the mental pic slip away sand you will feel just fine. OK!

Tillbaka till roligt. Vad tycker JAG är roligt?

• Träna agility – jubla, dansa och kampa, samarbetet!
• Springa i skogen – parera rötter, jobba uppför en kulle eller kasta sig nedför
• Simma i sjön – svart vatten,tysta bruset i öronen och flowet.
• MTB:a bland rötter (ärligt vet jag inte, det är kanske mer ett lyckorus när jag inser att jag överlevt)

Jaa… skulle jag göra en drömdag skulle det innehålla de delarna. Mycket svett. Mycket fart. Mycket puls. Ser ni vad jag ser mellan raderna? Endorfinerna…

Åh mer:

• Hinderbanan på Kransmossen

Mer stillsamma aktiviteter:

• Sitta i en soffa och bara vara tillsammans.
• Skriva… ja, skriva är roligt. Både jobb och nöje, fast nöje var länge sedan nu…

Vad tycker du är roligt?

 

Brinn och bara gör!

As you can fail at what you don’t want to do, you might as well take a chance on doing what you love to do.

http://mychannel957.com/this-one-minute-video-of-jim-carreys-commencement-speech-might-change-your-life-video/?trackback=fbshare_top

Evigheternas sommarlista…

Det är evigheters evighet sedan jag bloggade här. Det har hänt så mycket, och det är så mycket av det som är hemligt, att jag låter det som varit bero. Istället fortsätter jag såsom om inget hade hänt. Vad jag syftar på kommer ni få veta tids nog.

Förra sommaren gjorde jag en sommarlista. Givetvis behöver vi även en för i år. Skriver även in ngr saker som redan är genomförda, för det stod på listan, bara att den inte var publicerad då.

• Boda Borg – Sävsjö helgen som var. Hell yeah vad roligt!
• Långa löpningar och openwater-pass – första långpasset i löpning på lääänge skedde på midsommarafton, 11 km. Bästa sättet att starta firandet.
• Åka vattenskidor
• Klättra
• Visingsö… eller Gotland, eller Öland eller… jag vill till en ö. Lidingö?
• MTB på minst tre olika leder. Lidingö check! Nästa blir Stockholms avd. Nästa?
• Paddla kajak i havet
• Äventyrsvandra…
• Volleyboll och brännboll med vänner
• Nattdopp – check! Efter nattlig löptur… bästa!
• Brunch… vet ni hur länge sedan det är vi åt en riktig långbrunch? Evigheter… ännue lägre sedan än denna blogg blev uppdaterad!
• Picknick
• Allsång på Skansen
• Hinderbanan på valfri plats
• skrev jag grilla… helst vid havet, eller iaf vid vattnet, eller ok. På en vanlig hederlig grill.
• Grilla korv över öppen eld. Helst med tältinslag.
• Valla, valla, valla… och det VET jag att det kommer att bli massor av i sommar!

På schemat står massor med jobb, så vi får se vad vi kan klämma in.

Är det fler som gjort sommarlistor tro? Ja, och som jag har missat…

Äventyr i vardagen och banskiss

 

 

 

To catch the moment you need to be there – to be there you maybe need to go somewhere you never been. Just go. Get moving.

Ville bara skriva det. Det finns ett äventyr bakom nästa krök. Det behöver inte vara stort. Behöver inte kosta något. Inte heller vara särskilt långt bort. Allt handlar om att ta sig tid. Om en attityd. Försök se din omgivning med nya ögon. Njut mera av det du har runt omkring dig. Nu.

Agilityinstrultörsutbildningen steg 2 avslutades i helgen. Ett helt fantastiskt gäng aspiranter som fått mig att skratta så många gånger och äta så mycket choklad att jag nästan spricker. Två riktigt bra helger och fyra nya ytterst kompetenta instruktörer finns snart godkända. Tack för att just jag fick äran att utbilda er!

Blivit mycket agilityträning sista tiden, till allas glädje. I eftermiddags körde Bat banan ni ser nedan. Tänk att lill-killen börjar kunna ta kortare kombinationer. Kul! Bats slalomprojektet däremot går väl si sådär, vi kör två gånger två. Tre steg fram två steg tillbaka, men vi nöter på. Vi har sjukt roligt under våra pass, vilket är huvudsaken. Tids nog kan vi nog flytta pinnarna lite mer. Hade ett genombrott i helgen, snart kommer nästa. Btw, så mötte jag grannen J på badet i kväll. Han kommenterade just att ”vad roligt ni verkar ha”. Bekräftelse av vår känsla. Roligt att det syns!

Observera att det är samma bana som jag har markerat spegelvänt – jobba båda sidor.

Vår i luften – vår i sinnet

Min fina vän Dalmyr sa till mig att med våren kommer ljuset kommer de bra känslorna. Vad rätt det blev. I morse var en sådan där alldeles perfekt vårmorgon; fåglarna kvittrade, solens strålar trängde ner i skogen och det var sådär fantastiskt disigt det bara kan bli i skogen om våren. Morgonpromenaden blev längre än vanligt och vi bara njöt. Det är sådana här stunder jag lever för.

The clearest way into the universe is through a forest wilderness

John Muir

 

 

Keep that feeling

 

 

 

 

På lunchen tog jag med mig rovdjuren till Lidingö BK. Först blev det en kort löptur med samtliga. Det är så underbart att kunna springa igen (läs mer på RW – där jag skall blogga strax efter att jag skrivit klart här). Dagens bloggar kommer gå ihop något, för… det jag reflekterade över i dag är att fånga känslan.

När jag coachar vill jag förmedla en känsla och jag vill också att den jag instruerar känner efter. Vad var det du upplevde precis? Vad är det du vill uppleva? Hur kändes det? Världens bästa fråga som coach för övrigt, tycker jag. Vad spelar det för roll vad jag säger om inte den som skall utföra det berättar för mig vad den personen just upplevde – den kanske upplevde något helt annat än det jag såg. Om så är fallet, hur kan vi gemensamt hitta den bästa känslan?

För mig handlar det också om att fånga känslan. Känna den – lite som att betrakta ett föremål och insupa varje del av det föremålet. Vad kan jag göra för att uppleva detta igen? För mig handlar detta att återuppleva en känsla lika mycket om när jag skall utföra den specifika handlingen där jag upplevde känslan igen som att uppleva samma eller en liknande känsla i ett helt annat forum. Flow, som ett exempel, kan jag känna både i agilityn som i löpspåret. När jag kör bil som när jag sitter och skriver artiklar. Känslan är där och ger utlopp för de olika beteendena.

I dag vill jag behålla känslan av glädje och frihet. Känslan av den gemensamma glädjen, som en synergi, när vi förstår varandra där ute på banan. Aha-moment, den blicken du får när det går upp ett ljus och glädjen att f a t t a vad den där tvåbeningen egentligen vill. Friheten att springa genom skogen. Det tar jag med mig i dag. Och just ja, den där känslan av att ha fullkomligt leriga och salivnerdreglade (nytt ord?) händer. DÅ vet du att du haft en bra lunch!

Ps. som bonus fick jag jobbflow nu i kväll. Det är sådana här dagar som en skall ha kvar.