av

Att släppa taget

Idag bloggar jag tillsammans med Em och Sara om att släppa. Jag fick frågan av Em för ett par veckor sedan:

Det jag vill veta är alltså om ni under året har släppt något som ni tidigare har gjort, trott, haft som sanning?

Frågan kom väldigt lägligt, mitt under min kikhosta när jag var som allra mest känslig. Fram till dess har min (omedvetna) affirmation alltid varit ”jag blir inte sjuk”. Visst har jag haft influensa, och magsjuka etc, men aldrig varit sjuk i mer än ett par dagar. Detta har inneburit att ingen direkt påverkats av att jag varit sjuk. Fram till nu…

De första veckorna jag var sjuk hade jag sjukt dåligt samvete för alla människor jag ”svek” genom att ställa in kurser & möten, inte komma till jobbet, inte o r k a umgås etc. Någonstans (jag jobbar fortfarande med det) kände jag att jag blev tvungen att släppa det dåliga samvetet och fokusera på MIG för att orka bli frisk. Jag är den viktigaste personen i mitt liv. Hur klyschigt som helst, men så är det. Om jag inte orkar måste jag våga släppa och säga ifrån.

Att släppa det dåliga samvetet och inse att det är OK att inte orka. 🙂

Har ni någon sanning ni släppt under året?

10 tankar om “Att släppa taget”

  1. Pingback: Att släppa, att sluta, att välja bort « LiveLoveTry

  2. Och grejen är ju så här: Dåligt samvete spelar en roll när vi inte gör bra – när vi sviker (andra el oss själva), etc. När man inte kan göra något av en reell anledning, vad den nu vara må, är dåligt samvete bara malplacerat. Dåligt samvete ska ju signalera till oss att vi behöver ändra, försöka mera, tänka annorlunda. Ett beslut om att inte göra något som är grundat i något verkligt är ju ett beslut som ska följas, och då har dåligt samvete ingen plats.

    Jag tycker så klart att det här är svårt också, men försöker tänka att jag säger ju nej av en anledning som finns på riktigt. Mitt nej har en grund. Då ska magkänslan hänga med!

  3. Vilket bra tema att ta upp!
    Själv har jag under de senaste ca två åren fått släppa mitt gamla mantra om att jag inte behöver sova. Tidigare kunde jag ticka runt på tre-fyra timmars sömn per natt, men numera kräver kroppen att jag sover åtminstone fem timmar men helst sju. Jag vet att även det är väldigt lite, men för mig som varit van att ha ett tjugol

  4. Hmm, halva kommentaren föll bort… Det jag ville ha sagt var att det varit en stor omställning för mig att inse att det inte längre går att hinna mer genom att sova mindre. Inte minst för att jag är så van att planera mina dygn för ca tjugo vakna timmar.

  6. Inte någon direkt tanke jag släppt, som jag kan komma på direkt, men däremot har jag avsagt mig vissa saker jag varit väldigt i engagerad förr eftersom jag inte orkat längre. Och detta har medfört en hel del dåligt samvete, men det är ju för min egen skull och hälsa.

    Ibland är det bra att fundera över sina sanningar, de varierar ju beroende på var och när vi är. 🙂

  7. Det här med sjukdom var nåt även jag var tvungen att lära mig. Snabbt, och det blev en sanning, sjukdomen definierade mig.

    Sen, när jag nu äntligen står på benen igen (och till och med kan sparka med dem! 😉 ) heter det: Jag är inte min sjukdom. Jag är jag och min sjukdom bara nåt jag råkar ha.
    Det finns alltid lösningar, annat just jag kan göra, jag måste bara våga vänta lite, prova igen… eller avvika från banan och ta en annan väg.

    Den här vintern fullföljer jag det jag påbörjade för ett år sen. 🙂

  8. Själv jobbar jag med att släppa det tidigare ”barndomsmantrat” jag orkar inte till att jag faktiskt orkar och vill (och samtidigt inte låta mig utnyttjas), och att jag faktiskt kan och får vara bättre på något än någon annan vid något tillfälle… – inte riktigt där än. Hm. kommer och tänka på en bok jag läste för några år sedan i samband coaching men kommer inte ihåg vad den heter just för tillfället.

  9. Pingback: Om å si nei, slutte og å velge bort | iPoter

  10. Pingback: Om att släppa taget « Träningsglädje

Lämna en kommentar