Idag sprang jag till Reppesleiret, ett naturreservat i närheten av hotellet. Själva springandet gick bra, men… Reservatet var en besvikelse. Försökte ta mig igenom det en bit men det kändes lite som att ta sig över rishögen för att komma till djurkyrkogården i Kings roman. Dessutom cirkulerade det helikoptrar över området vilket gav en John Marsden-känsla över området. Kusligt är ordet jag förknippar med området.
Själva löpningen kändes iaf bra och med mål i sikte avverkade jag 7 km.
Blev tvungen att springa av mig överskottsenergin efter morgonens flygresa. Nu känns det mycket bättre.
Ni kommer väl ihåg bilden på gyttjemonstret från 2011? Om någon tvekar över min lilla skunks intressen behöver ni inte tveka längre. Igår när var vi och fixade i fårhagen, gissa vem som låg och rullade sig i fårbajs och gammalt ensilage mest hela tiden?
Helt rätt; Pig-raya! Älsklingen.
… Team Swedens WAO 2012. Vi kommer att försöka uppdatera hemsidan under WAO-helgen så att ni får stenkoll på hur det går.
Ozz mår inget bra efter helgen. Vi har som planerat tränat och diskat oss i agilityklasserna, men… Sista hopploppet var en katastrof. Tog om slalom ”hur många gånger som helst”. Slutligen tog hon det och vi kampade av. Tankarna virvlade i huvudet. Nog för att Ozz kan vara knepig, men såhär?
Senare när vi var ute bara rann det ur henne när hon bajsade. När vi ännu senare kom hem och åkte till fåren för att verka klövar så lommade hon iväg till bilen och lade sig när jag sa ”gå och lägg dig” – istället för att bara gå och lägga sig utanför, som hon alltid annars gör. Helt klart påverkad.
I natt har hon förvisso inte behövt gå ut, men har legat och stönat mycket. Nu på morgonen är hon låg och det rinner fortfarande. Fortsatt risdiet. Det skall väl inte vara någon fara – men jag blir verkligen orolig.
Min älskade kramgoa djungelkatt.
Hakat på Birgitta och hennes svarta fasanmisilier till Njudung. Det innebär att vi bor i husbil i helgen – vi är redan förälskade. Hur mysigt som helst. 🙂
Duktiga älskade guldfisk! Just nu är det viktigt för oss att ligga topp 20 innan sista maj. Vi har två tävlingshelger till på oss att hålla oss kvar (vi skippar Tranås pga konferens). Spänningen är oliiidlig.
Ibland ska man bara ligga kvar när klockan ringer och inte gå upp för att träna. Kanske kass självdisciplin, men mer sunt förnuft. Behöver jag tillägga att dagens träning var kass. Fast det hade jag iofs inte kunnat veta när klockan ringde…
Nåväl, nu ska vi inte grotta ner oss för det. Såå farligt var det inte. Tittar vi på detaljer var det stundtals riktigt bra. Just ja, fick till grym respons på vän vs. vänster och hö vs. höger – vi kan fortfarande om vi tänker till.
Nu åker jag iväg till Nyköping på konferens. Fördelen med att doktorera är friheten. Nackdelen är snabba förändringar i kalendern. Kul skall det iaf bli.
Flexade ut tidigare från jobbet, hämtade upp Simon och hundar för att åka till Sven Sognevik och bli drillade i vallning. På schemat hade vi skrivit fösningar och delningar, men vi hann även med fålla in – vilket var precis vad vi behövde…
Min egen kom-i-håg
Fösningar: tempoväxlingar (…) och att jobba tillbaka vår skillnad mellan långa och korta flanker (hö vs. höger samt vän vs. vänster). Har drillat korta flanker så mycket det sista och dessutom använt ”långa” ordet, vilket gör att Ozz har svårt att förstå när hon skall göra vad. Tänk vad lätt det är att snöa in på en sak.
Delningar: Oj… vi bara levererade. Hur häftigt som helst. Våra får är ju de mest lättdelade i hela universum, det är lite svårt att veta om det är vi som är duktiga eller de som är lätta. Två delningar i rad gav besked att vi inte är helt ute och cyklar. Dessutom, sista var ”utan midja”. Så jäkla kul att lyckas med det.
Tipsen vi fick med oss: se till att fåren har koll, tittar på hunden (tryck dem mot hunden) och gör delningslinjen 90° mot draget – samt gärna i drivningsriktningen. Det vill säga, när vi kommer till delningen skickar jag Ozz 90° åt ena hållet samtidigt som jag går 90° åt andra. Där andas vi. Sedan delar vi.
Fålla in med öppen grind: Ehh…um… första vändan såg det ut som att vi skulle lyckas, på första försöket. Men preciiiiis när vi skulle trycka på det sista blev det popcorn av det hela. Sedan fick vi jobba för att hitta timingen, och då var det främst min sida som var den felande länken. Till slut bara fann vi känslan och lyckades, två gånger. Phew, en gång är ingen gång som Sven sa. Tur att vi lyckades två gånger då. 😉
Grym eftermiddag och grym träning – självförtroende-boost. Tack Sven!
Nu blir det till fortsatt nötning. Skall nog ta och kika på IK-1 reglerna också…
Vi längtar efter att årets badsäsong skall dra igång. Än är det för kallt, men rovdjuren testar ett tådopp varje morgonpromenad.
Själv längtar jag efter min nya MTB som vi beställde för drygt två veckor sedan. Sex veckors leverans… Oliiiidligt.
För dagen längtar jag dels till ”jobbet” (just nu är det inget jobb, mest ett kombinerat träningsläger och klipp&klistra-dagis…) och eftermiddagens vallträning.
Team Propiraya 