Vaknade med en konstig känsla i benen, de var helt… slut? Tog hundarna på en promenad och kände mig trött. Funderade, och det klart, både bensparkarna och det faktum att jag hade svårt med andningen igår gjorde säkert sitt till för att skapa den känslan i benen. Funderade på vila, men tanken är att ha vilodag imorgon och det vill jag inte gärna rucka på. Därför hade vi en mysig lugn morgon med Trkman-film, tvättid och lägenhetsstäd – mycket lämplig kombination, för att sedan träna senare på eftermiddagen.
Efter lunch tog vi en längre promenad, och sedan sprang Ozz och jag intervaller. Tanken var att köra i backe, men när vi kom dit så var det så mycket folk där att det inte hade blivit något bra pass. Då tog vi och körde intervallpass över ängen genom 15 cm snö. Fem längder blev det och det var skönt att jogga hem efteråt, benen var betydligt piggare, dvs syrefyllda.
Åt och vilade en stund innan jag tog på mig simkläderna igen och nötte crawl i 30 min. Mer orkade jag inte. Det är en pärs. Så är det bara. Använde näsklämma idag, vilket var en hit – inga kallsupar genom näsan idag. Kom även på att jag behöver stänga munnen innan jag går upp och tar luft. Ni vet, en sådana där liten självklar sak… icke självklart för mig. Lyckades få till ett par längder, men… jag har lång, lång väg kvar. Bra syrebristträning om inte annat.
Känner att det har blivit för lite agilityinspiration på sista tiden, försöker ta tag i det. Nedan ser ni en av banorna från helgens kurs, den bana de fick tävlingsköra på lördagskvällen. Hoppas att någon blir inspirerad att träna lite boxhörn om inte annat…
Team Propiraya 